- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Förra delen /
240

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

240

läggas i zigzag ofvanpå hvarandra, så, att den ena längden
korsar den nästföljande på ett afstånd af ungefär 6 à 8 tum
ifrån ändarne, hvilka sålunda formera omkring 25 gr.
vinkel emot den för gärdesgården rakt utstakade linien. En
gärdesgård med 7 à 8 ordinära rails i höjd är vanligtvis
tillräcklig. Dock fordras för ett godt och icke lätteligen
nedbrutet stängsel, att man i marken invid hörnen, der den ena
längden korsar den andra, på hvardera sidan nedslår ett par
störar, hvilkas toppar likaledes korsa hvarandra, och öfver
hvilka man i de sålunda bildade klykorna ytterligare lägger
en rad tjockare rails, som gifva stadga åt det hela. Dessa
slags stängsel äro i Vestern de mest brukliga, i ett med
timmerskog försedt land de minst kostsamma och de lättast
förfärdigade. Arbetet beror naturligtvis ganska mycket på
skogens beskaffenhet, men under vanliga förhållanden anses
en god arbetare kunna fälla träden, afhugga dem och klyfva
omkring 200 rails på dagen. Hafva stockarne förut
blifvit framkörda och laggda på lämpligt afstånd ifrån hvarandra
omkring den plats, man vill inhägna, så underlättas
derigenom följakteligen uppläggningsarbetet ganska betydligt, och
man kan sålunda på några få dagar ingärda en icke så liten
areal. Detta är ett af nybyggarens första och vigtigaste
åligganden och bör han redan den första vintern tillverka
tillräckligt gärdsel, för att inhägna icke blott den mark, som
han tänker upptaga till åker, utan äfven, om möjligt, en
betesmark för sina kreatur, hvilka eljest lätt förvillas, och
med hvilkas efterspanande i så fall han ofta får försinka flere
dagar. Lyckligt är, om han i det glest bebyggda landet kan
återfinna dem. Det händer icke sällan, att de helt och
hållet gå förlorade för honom, eller tillvaratagas i en från hans
bostad aflägsen trakt, möjligen i en helt annan stat, der det
beror på tillvaratagarens ärlighet, att derom gifva
underrättelse i tidningarne, och hvarifrån deras hemdrifvande kostar
egaren mycken både tid och penningar. Med sådana
olägenheter för ögat är det underligt att nybyggarne i detta fall
i allmänhet äro ganska försumlige, och på våren eller hösten
får man nästan dagligen besök af någon, som ströfvar
omkring ifrån den ena sektionen till den andra, hunting for
Ms cattles.

Vid gärdselhuggning är det också högst nödvändigt, att
nybyggaren väl förstår att välja de träd, som äro tjenliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/1/0256.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free