- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Förra delen /
297

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

297

Vid hans år och i hans förhållanden var det tungt att taga
tjenst som arbetare hos en annan; han beslöt derföre, att
med de få verktyg, han hade, begifva sig längre in åt
Vestern, der, utan att befara många konkurrenter, han ibland
nybyggarne i någon aflägsen trakt kunde förtjena sin
utkomst och på samma gång vara sin egen herre.
Landsmanskapet lockade honom till vår bostad, der han, i början
blott en gäst, slutligen blef en kär och värderad medlem af
familjen* I ett hörn af vinden inrättade han sin lilla
verkstad, och fick snart fullt upp att göra. Hans antecedentia i
Sverige voro af den beskaffenhet, att han sett sig föranlåten
antaga ett annat namn; men hvad han än der må hafva
brutit, visst är att om någon menniska genom tålamod i
pröfningar och undergifvenhet i sjelfförvållade olyckor
försonat ett felsteg, så var det han. Rättrådig i sin vandel,
gjorde han sig här aktad af alla, som kände honom. En
närmare förtrolighet uppvexte snart mellan oss och honom;
hans mogna, på erfarenhet grundade råd i många af våra
bekymmer, den hjertJiga tillgifvenhet, han visade oss, gjorde
att han snart inom vår familjekrets intog en äldre broders
rum, hvilket vi ännu efter så många års förlopp icke utan
innerlig rörelse kunna erinra oss.

Utom ofvannämnde landsmän kommo äfven åtskillige
andre, så väl Svenskar som Danskar och Norrmän, att
bosätta sig i vårt grannskap. Några bref, som jag skrifvit till
Sverige och som blifvit införde i svenska samt derefter
öfversatte i danska tidningar, hade fästat de utvandringslystnes
uppmärksamhet på vår lilla koloni. Dag efter dag erhöllo
vi nya besök, och icke sällan hände det att vår lilla stuga
helt oförmodadt blef platsen för ett skandinaviskt möte med
representanter från både Liffland, Finland och alla de tre
nordiska rikena. Allt gick väl icke så lustigt och högtidligt
till som vid studentmötena i Köpenhamn och Upsala; här
höllos väl inga tal, men talade gjorde man kapitalt, och
fastän glädjen icke hämtade någon näring ur rykande bålar
och vid festliga bord, så var den derför mången gång icke
mindre liflig. Lifligare böljade det äfven att se ut omkring
vårt nybygge. Några af skandinaverne nedsatte sig icke så
särdeles långt ifrån oss. En del af dem hörde dock, thy
värr, till den klass af utvandrare, som jag nyss beskrifvit,
och gingo snart att på annat håll söka sin lycka.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/1/0313.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free