- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Förra delen /
317

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

317

Tallsjön, hämta färsk fisk till qvällen, märkte vi en
gentleman komma ridande fram till stugan, och, såsom vi trodde
oss höra, på svenska samtala med L. Tillropade att
komma hem, möttes vi på stranden af en ung, ståtlig herre,
hvars hela yttre hållning utvisade èn svensk militär. Det
var P. v. Schneidau, f. d. löjtnant vid Svea artilleri-regemente.
Han och jag hade i yngre år blifvit bekante på en bal, der
druckit brorskål, men, såsom ofta händer, det då ingångna
broderskapet fingo vi sedan föga tillfälle att underhålla.
Fjorton år hade sedan dess förflutit, hvarunder vi icke en
enda gång träffats. Båda erinrade vi oss likväl hvarandra
och det tillfälle, då vi med hvarandra gjorde en bekantskap,
som det nu var högst eget, att efter så många år och
under så helt och hållet olika omständigheter få förnya.

Några få ord voro tillräckliga att förklara det verkligen
högst öfverraskande i hans ankomst Han var en ibland
dem, som jag minst kunde vänta mig att få se utvandra till
Amerika, för att der nedsätta sig som nybyggare, — något,
hvartill han också minst af allt var passande. Då jag erfor
denna hans afsigt och de omständigheter, som stodo i
samband med hans utvandring, intogs jag af både glädje och
ledsnad att möta honom. Han hade läst mina i
tidningarne införda bref och nu gått att med sin nygifta hustru, i
likhet med mig, uppbygga en koja i vildmarken. Jag
kände ett styng i hjertat vid tanken på att genom min
beskrifning, med hvilken jag likväl ingalunda haft för afsigt att
uppmuntra utvandringen, måhända till en del varit en
oskyldig orsak till detta hans beslut, som jag förutsåg han skulle
komma att ångra. Min egen erfarenhet hade redan nu lärt
mig att nybyggare-lifvet och hela det vestra Amerika, hvilka
stora fördelar de än i de flesta fall kunna hafva att erbjuda
den verklige arbetaren och handtverkaren, likväl ingalunda
för unge tjenstemän, officerare och medellösa studenter äro
någonting att bjuda på. Det fordras åtminstone för sådane,
i helt andra samhällsförhållanden uppfostrade och merändels
bortskämde personer en mer än vanlig kraftig vilja för att
icke duka under för de säkra mödor och besvärligheter, de
här gå till mötes, och det fordras framför allt kroppslig
styrka, om den ock dittills icke blifvit så mycket utvecklad,
och en helsa, som kan bestå icke blott nnder försakelser af
ett förfinadt lefnadssätts vanligaste beqvämligheter, utan äf-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/1/0333.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free