- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Sednare delen /
30

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

30

Utom de skäl jag här i korthet ansett mig böra
framställa, såsom inverkande på det beslut jag sedermera fattade,
att i stället för att inträda i en förening med den lutherska
kyrkan i Amerika, sluta mig till den biskopliga, kom ännu
ett annat, nemligen sjelfva ordinationen till predikoembetet
Vid frågan om att deruti inträda, blef det också inom mig
sjelf ett spörjsmål: huru skulle detta embete mig
öfverant-vardas? Egde jag rätt att "taga mig sjelf den äran?" eller
var församlingens kallelse det enda som fordrades, för att
berättiga mig till att uppträda och handla som ett sändebud
i Kristi stad? Hade Kyrkans gudomliga Konung och
hufvud genom en bestämd, fastställd ordning bemyndigat
skaffare till Guds hemlighet? Eller hade han tillåtit, hvad
ingen jordisk monark skulle tillåta, sina upproriske
undersåtare, att sjelfve utse, förordna och inviga deras egna
kuugö-rare af hans vilja och råd? Var ett lärostånd förordnadt af
Gud, var det då också af honom förordnadt, huru och på
hvad sätt och af hvem de som dertill skicklige äro, skola
deruti insättas? •

Läsaren behöfver icke frukta en teologisk afhandling, ej
heller ett vidlyftigt försvar af de åsigter, tUl hvilka jag kom
genom att samvetsgrannt söka utreda dessa frågor. ’
Förutseende att jag i mina åsigter i detta fall har att vänta föga
eller snarare alldeles ingen sympati, ber jag dock, att innan man
alltför strängt klandrar dem, man till en början, så vidt
möjligt är, åtminstone sätter sig in i de förhållanden, under
hvilka de hos mig utvecklades till en bestämd, orubbelig
öfvertygelse. Om sedan någon, d. v. s. en som tror den
Kristna religionens sanning och den Heliga Skrift, icke såsom
menniskors ord, utan såsom den sannerligen är, såsom Guds
ord, — ty med en tviflare har jag i detta fall ingenting att
skaffa —; om någon sådan skulle finna sig föranlåten, att
ärligt och fördomsfritt uppträda emot åsigterna sjelfva och
vilja öfverbevisa mig om deras oriktighet, då är jag
redebo-gen svara hvarje sådan motsåndare, som begär skäl till det
hopp, som i mig är, att hafva i detta afseende kommit till
sanningens kunskap. Den tid torde måhända icke vara så
långt aflägsen, då just dessa frågor, som genom de
förhållanden, i hvilka jag var ställd, ännu mera mäktigt trängde
sig in på mig, och som min ställning gjorde att jag kom att
öfverväga mera allvarligt än jag troligen skulle hafva gjort

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/2/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free