- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Sednare delen /
130

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

130

den ensamma, värnlösa qvinnans protester, emot det i alla
afseenden otillbörliga i denna handling, tjenade till intet;
det späda barnet, som midt i vintern skulle lemnas i ett
oeldadt rum, rörde icke läsarepresten: spisen afkyldes,
bortfördes pä slädan till S:t Sures straxt bredvid varande
bostad, der Bökman dä var inackorderad, och der den ställdes
i ett skjul, hvarest den förblef obegagnad sä länge B. och
hans värdfolk uppehöllo sig der i trakten.

Dagen var redan långt framliden, och med sitt barn på
armen mäste L. Vandra i snön öfver isen bort till vår
danske granne Fribert, hos hvilken hon lånade så mycket bröd
att hon dermed kunde hjelpa sig fram ett par dagar.
Vandrade så hem igen, bäddade ned sitt barn så varmt hon
kunde, och lade sig sjelf, trött, utmattad och utfrusen, att
hvila vid dess sida i det utkylda rummet

"Hvad står på?*’ frågade Ole, när han kom hem,
väntande sig en varm aftonmåltid, men fann rummet kallt och
sin matmoder redan gången till sängs. Det norska blodet
kom i jäsning, när han fick veta hvad som passerat "Jeg,"
mente han, "vil gaae lige hen til de Norske, og vi skal, Död
og Pine, give Prœsten en god Hjuling og fantejage ham fra
Settlementet" L. hade all möjlig rrföda att lugna honom.
Följande morgonen drogo han och L. på en kälke den
mindre kaminen ifrån vår gamla koja upp till Schneidaus;
kökskaminen var dem för tung att flytta. Så godt sig göra lät,
uppsatte de i hast den förra, som alldeles icke var gjord till
matlagning, skarfvade och murade ihop tjockare och smalare
jernrör, så att de slutligen kunde åtminstone någorlunda
värma upp rummet, sätta en kaffepanna på glöden och steka
några fläskbitar på luckan, dock nära nog att qväfvas af
röken i rummet Ole skickades sedan till Nashotah, der jag
fick låna några jernrör af M:r Breck, begaf mig hem till de
mina, och med förenade krafter lyckades vi snart få den
egna jernspisen flyttad på sin nya plats och i brukbart skick.

Detta var början till min bekantskap med den första
svenska prest, som, efter hans eget påstående likväl, var af
svenska kyrkan sänd att vara dess representant i det vestra
Amerika och taga vård om de skandinaviska Utvandrarne
derstädes, en bekantskap, hvars enda fördel var den, att dön
icke blef särdeles långvarig. Mannen, som sagdt är, hade
nyligen anländt, efter hvad jag sedan fick veta, understödd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/2/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free