Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
af några enskildta personer i Sverige, hvilka, i välmening
att komma utvandrande landsmän till hjelp i deras andeliga
behof, misstogo sig om mannen, af hvilken de betjenade sig.
Han gaf sig sjelf ut för en varm Schartauan, ehuru både i
åsigter och vandel långt ifrån värdig denna benämning.
Ehuru, hvad mig sjelf beträffar, nu fast besluten att
inträda som prest i den biskopliga kyrkan, antingen jag
sedan skulle komma att blifva pastor för en svensk
församling eller icke, och fullt öfvertygad om att mina landsmäns
kyrkliga och religiösa förhållanden bäst skulle främjas
derigenom att de ställde sig i samfund med denna kyrka,
gladde mig dock i förstone i visst afseende Bökmans ankomst
Jag kunde icke begära att mina landsmän skulle se saken
ifrån samma synpunkt som jag. En af deras egna prester,
tänkte jag, skulle åtminstone till en tid ibland dem kunna
utöfva ett större inflytande än mig kunde förunnas såsom
prest af ett främmande kyrkosamfund. Några af dem ville,
som redan blifvit berättadt, icke tillhöra den nu
organiserade biskopliga församlingen. Partier och oenighet hade
uppstått, hvilka jag trodde en svensk prest möjligen skulle
kunna bilägga. Beredd att, om församlingen sjelf så önskade,
afstå den till Bökmans vård, och, icke läggande på sinnet
historien med köksspisen, tänkte jag att mannen skulle till
mina landsmäns fromma kunna sköta sitt kall. Väl fann jag
straxt, att han icke var den, om hvilken det var att befara
att någon Festus skulle kunna säga som om Paulus: "för
mycken lärdom hafver gjort dig rasande;" men jag tyckte
mig dock i början skönja ett visst allvar hos mannen, och
då det ännu skulle dröja en tid, innan jag blefve prestvigd,
såg jag gerna, att han åtminstone under den tiden
förrättade gudstjenster i de begge församlingar, som redan hade
valt mig till sin pastor. Både biskopen och M:r Breck voro
derom ense med mig, och församlingarne kunde då sjelfva
efter denna tids förlopp, och sedan de ännu mera moget
öfvervägt dessa vigtiga angelägenheter, bestämma sig för den
kyrka de ville tillhöra.
Gud och mitt samvete tager jag till vittne, att jag lika
litet då, som någonsin sedermera, sökte locka, tubba, eller,
genom att föra mina landsmän bakom ljuset, värf va dem för
den kyrka, med hvilken jag sjelf, i fast öfvertygelse att i vår
ställning detta steg var det riktigaste, hade förenat mig. Att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
