- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Sednare delen /
196

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

196

ansade och rensade torfvan har gifvit sin gröda, vandra
qvinnorna med några knippor rädisor och litet persilja m. m.
sina 10 mil, kanske ändå längre till någon stad, der hela
lagret försäljes för några få skilling, af hvilka icke en enda
användes i staden eller på vägen, ntan ända till den sista
kopparslanten föres hem och lägges på kistbotten. Under
det allt hvad jorden afkastar, så vidt möjligt är, försäljes,
och det besparade kapitalet långsamt men dag efter dag
förökas, bergar sig familjen så godt den kan på — hvad, är
verkligen svårt att säga. Jag har sett tyska barn gå ut i
skogen och der samla sig födoämnen af sådana örter och
växter som någon annan icke förstår att använda; slagtas ett
kreatur, så säljes köttet, och sjelf lefver man på innanmätet;
rädisor och morötter m. m. afyttras, och sjelf kokar man sig
spenat på bladena.

Det nybygge, hvarigenom jag färdades, var ett af dessa
stora settlementer, der de goda Tyskarne utgöra nästan så
godt som en komun för sig sjelfva, hafva sina egna
distriktskolor, sina egna fredsdomare och andra komunala embetsmän.
Försedde med tidningar på deras hemlands-språk, af hvilka nära
nog lika många utgifvas här som i hela Tyskland, och lefvande för
det mesta med hvarandra, utan allt umgänge med Amerikanarne,
bibehålla de länge sitt modersmål; många göra sig icke ens
mödan att lära sig eller sina barn landets tungomål. Jag
färdades här flera mil, utan att träffa en enda person, som
förstod ett ord engelska, oaktadt de lefvat flera år i landet.
Deras prest, en Pastor Krause, med hvilken jag en gång
sammanträffat, hade då varit i4 år i Amerika, och begrep
icke mer engelska än en hclsingbonde, när han först
landstiger i New York. För att göra mig underrättad om vägen,
måste jag stiga ur på flera ställen, och af det lilla jag såg
här och der i stugorna, prisade jag ttiig lycklig, som den
föregående natten icke tvingades att här söka ett herberge.
Hvilken kontrast emot den lilla låga kojan, jag nyss hade
lemnat! Äfven i den vittnade allt om torftighet, men dock
på samma gång om en renlighet och snygghet, som voro
alldeles främmande för de tyska nybyggena. Huru olika är
icke i detta fall den amerikanska landtmannen eller simpla
arbetaren emot europeiska allmogen i allmänhet! Det kan
väl hända, att det första du ser, när du träder in i den
förres bostad, är en sopqvast på den ena sidan af dörren och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/2/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free