- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Sednare delen /
199

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

199

kas, en prestkandidat, som jemte kyrkvaktaren var sysselsatt
att ställa i ordning för en blifvande gudstjenst. I sakristian
hängde både prestkappa och mess-skjorta, och i sjelfva
kyrkan var ofvan det upphöjda altaret fästadt ett stort kors med
en i trä utskuren bild af Frälsaren, det sednare något som
jag aldrig vet mig hafva sett i någon biskoplig kyrka, och,
som om det der skulle uppställas, ville ytterligare gifva
anledning till ett anskri af fasa öfver denna kyrkas nog ändå
förfärliga katholska (?) sympathier. Jag frågade min ledsagare,
om någonsin de i trakten boende amerikanarne bivistade
dessa gudstjenster, hvartill han svarade, att några ibland
kommo dit af nyfikenhet. Göra de då aldrig, invände jag,
någon anmärkning öfver prestdrägten, knäböjningen vid
sakramentets annammande *), de brinnande ljusen och
Kristusbilden på altaret? MJo, visserligen," sade han, "tycka de det
vara litet katholskt; men då de få höra att vi äro
Lutheraner^ säga de.ingenting derom." Så är det; namnet Luther
är tillräckligt att afböja hvarje tillvitelse för påfviska
sympatier, då deremot det icke behöfves hälften af dylika bruk
inom den protestantisk-biskopliga kyrkan, förr än det från
alla håll skrikes på puseyism och katholicism, och man är
färdig att utropa: låtom oss nederböja dessa murars höga
fäste, förnedra och kasta dem i stoft på jorden.

Den härvarande tyska församlingen utgjordes likväl af
så kallade gamla lutheraner, hvilka, så väl hvad sjelfva
bekännelsen angår, som i afseende på kyrkoskick hafva
bibehållit mycket som de nyare förkastat. Den synod t. ex. af
hvilken de svenska presterna först funno godt att låta sig
tagas under armarne, ogillar högeligen bruket af prestdrägt

1) I de ny-protcstantiska religionssamfunden aunamraas den Hel. Nattvarden
antingen stående eller sittande. Att böja knä vid detta tillfälle, anses likna hostians
tillbedjande i den romerska kyrkan. Hos presbytciianerna tror jag bruket år, att
kyrko-föreståndarnc tiga brödet (oblater begagnas icke) och vinet, ocli utdela dem åt de i
bankarne sittande komunikanterna. En gång då jag på eftermiddagen skulle förratta
gudstjenst i ett skolhus, der en presbyteriansk eller cougregatiouel predikant på f. m.
predikat och utdelat nattvarden, fann jag mellan bänkarnc några små brödstycken,
hvilka under sakramentets utdelning nedfallit på golfvet och nu förtrampades under
fötterna.

I den biskopliga kyrkan är stadgadt, att, om så händer att något af det invigda
brödet och vinet återstår efter komunioiien, detsamma skall "på ett passande och
vördnadsfullt sätt utaf några ibland komunikanterna förtäras," och får icke uttagas utur
kyrkan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/2/0216.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free