Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
340
resultatet blef, att de till Svenskarne framställde en önskan,
att med dem få utgöra en församling under samma pastor.
I följd häraf sammanträdde man till nya underhandlingar,
och komiterade af begge nationerna utvaldes, för att
gemensamt öfverlägga om bildandet af en skandinavisk församling.
Slutligen blef också en sådan organiserad, hvilken med några
förändringar och tillägg antog den konstitution, Svenskarne
förut underskrifvit. I stället för "Vi undertecknade,
Svenskar," infördes nu orden: "Svenskar och Norrmän," samt i
stället för det förut antagna namnet efter Sveriges
skyddspatron, uppkallades nu den nya församlingen efter nordens
förste Apostel, S:t Ansgarius, såsom ett namn mera
gemensamt för de begge folkens historiska minnen. Ytterligare
stadgades att kyrkorådet skulle utgöras af ett lika antal
Svenskar och Norrmän, gudstjensterna hållas alternatift på
svenska och norska språken — ena söndagen svensk
högmessa och norsk aftonsång, andra söndagen tvärtom — samt
slutligen, att den egendom, som af församlingen nu eller i
framtiden innehades, skulle betraktas såsom Svenskarnes och
Norrmännens gemensamma tillhörighet, på så sätt att
eganderatten till densamma skulle vara lika fördelad mellan dem
båda, utan afseende på, om kyrkomedlemmarne af den ena
nationen voro till antal fler eller färre än de af den andra.
Desslikes fastställdes, huru och på hvad sätt denna
egendom (som, det är att märka, då var alldeles ingen) skulle
värderas och fördelas emellan de begge parterne, i händelse
af att antingen den ene eller andre framdeles funne för godt
att träda ut ur föreningen. Detta, liksom mycket annat
rörande ekonomiska angelägenheter, påyrkades egentligen af
Norrmännen, som sålunda visade sig ega mer förutseende
än Svenskarne, hvilka utan misstroende och utan aning om
att några misshälligheter en gång torde vålla unionens
upplösning, ingingo på en öfverenskommelse, hvarvid vi säkert
skulle mera betänkt oss och iakttagit större försigtighet, hade
några, hvilka hunnit till den ålder att de borde konfirmera, (något som vid den tiden
icke brukades hos dessa lutheraner, och af Hr Andersson samt andra prester af
samma bekännelse förkastades såsom ett papistiskt bruk och stridande emot den råtta
evangelisk-latherska läran,) till pastorn i en af den bi sk. kyrkans församlingar,
anhållande att han täcktes bereda dem till denna heliga handling. Flere af
Norrmännen tillhörde således i sjelfva verket sistnämnda kyrkosamfund redan innan jag
tillträdde den biskopliga skandinaviska församlingen i Chicago, af hvilken de då blefvo
medlemmar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
