- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Sednare delen /
456

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

456

skoparne Jesp. Svedberg, Henrik Benzelius m. fl. Bland
annat ådrog sig ett bref, dateradt Stockholm d. 23 Juni 1711
och underskrifvet af Riksens Råd, min uppmärksamhet, såsom
bevisande huru man på den tiden i Europa ännu
förblandade Amerika och Indien med hvarandra/ Det heter
nemligen: "Kongl. Maj:ts Wi härvarande samteliga Råd, gjörom
vetterligt, att såsom H. K. M. vår allernådigste Konung
medelst dess öppna bref, dateradt Hufvudqvarteret Smorgonie
i Lithauen d. 21 Febr. 1708, hafver de Svenska
Fösamlin-garne i Indien nådigst tillkännagifva" etc.

Alla de svenska presterne hafva här efterlemnat
åtskilliga anteckningar, som skildra församlingens tillstånd och
författning under deras embetstid. I början af 1700-talet tyckes
det som skulle ordningen inom församlingen och dess
ståndpunkt i kristeligt afseende icke varit de bastå. Det klagas
öfver, huru nattvarden mer och mer försummades, och huru
barnen lemnades odöpta. Romerska prester hade döpt flere
barn, som sedan blefvo omdöpta af de svenska, hvilka först
efteråt erhöllo kunskap om det redan förut verkställda dopet
Det civila äktenskapet började ingås, eller andra främmande
predikanter anlitas vid dess stadfästande. Prosten Girelius
berättar, huru en hustru begärt, att han skulle, som det
hette "gifta öfver henne med hennes man", efter att de lefvat
tillsammans i ett sjuårigt äktenskap. Ar 1773 blef det
engelska språket mera allmänt begagnadt vid gudstjensterna,
och predikades då endast hvar 3:dje söndag på svenska. Den
första konfirmationsakt, förrattad af en biskop af den
amerikanska kyrkan, skedde 1793.

Den här omtalade urkunden är icke utan värde både i
kyrkligt och historiskt afseende, utvisande huru de svenska
församlingarna, äfven under den tid de voro försedde med
prester från Sverige, mer pch mer närmade sig den
biskopliga kyrkan, tills de slutligen med den helt och hållet
sammansmälte. Församlingen i Wilmington är ett bevis på, att
denna förening burit välsignelserika frukter och varit det
bästa, som ske kunnat. Om man icke ur någon annan
synpunkt så bedömmer saken, så måste man åtminstone göra
det i betraktande af de uti Amerika rådande kyrkliga
förhållandena. Det fordras i sanning en blind dyrkan af det
lutherska namnet, för att icke erkänna det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/2/0479.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free