- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Sednare delen /
485

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

485

till och med högst sällsynt, att en prest af den bisk. kyrkan
infinner sig vid valurnan eller vid de vanliga politiska mötena
och förberedande valsammankomsterna, och det är nästan
utan exempel, att han vid ett sådant tillfälle uppträder som
talare’). I stifts- och general-konventionerna undvikes
lika-möter £ samt andra dagens vigtigaste frågor, eller någon tilldragelse, 6om nyligen
timat och ådragit sig en mer än vanlig uppmärksamhet, såsom t ex. en större
elds-råda, ett skeppsbrott eller någonting dylikt, afhandlas i predikstolen på ett sätt, som
gör, att man mången gång är färdig att tro en såduu predikan vara skrifven innan
Kristus kom till verlden. De extemporerade bönerna vid den offentliga gudstjensten
antaga äfven ofta karakteren af att vara snarare ett yttrande af enskilda åsigter
öfver dylika ämnen, än en adress till det högsta väsendet, och sålunda kanna de
mången gång betraktas såsom kommentarier öfver en politisk platform.

1) Blott vid tvänne tillfallen gjorde jag ett undantag från den allmänna regeln.
Såsom lärare for en främmande befolkning, af hvilken många i följd af bristande
kunskap i landets språk och eljest ovana vid att sätta sig in uti dess förhållanden,
lätteligen kunde falla i händerna på politiska partigångare, hvilka kunde förleda dem,
att afgifva sina röster under fullkomligt missförstånd om frågans rätta beskaffenhet,
ansåg j&g nnn pligt bjuda mig, icke blott att oväldigt upplysa dem derom, men
äfven framställa de åsigter, enligt hvilka det tycktes mig söm borde de begagna sig af
sin nyförvårfvade medborgar-rätt vid valurnan. Under dessa omständigheter blef min
inblandning i de politiska partistriderna också bedömd med mera öfverseende, ån det
eljest skulle hafva rönt af det kyrkosamfund jag tillhörde. — Den ena gången var
vid president-kampanjen 1856, då, oaktadt all min verksamhet och vältalighet,
slafparti-kandidaten Buchanan likval sattes i presidentstolen. Andra gången hade jag den
glädjen, att se mitt arbete krönt med bättre framgång. Berättelsen derom torde fa
gälla såsom ett litet bidrag till afhandlingarne om allmän rösträttighet, och bevisa,
huru en allt för vidt ntsträckt demokratisk samhällsförfattning låugt ifrån att lägga
styrelsen i folkets händer, tvärtom lägger den i några få enskilda personers, hvilka
just i den lika ståmmo-råtten ega en makt, den de eljest icke skulle ega, och
hvilken är lika farlig for en sann frihet, som någonsin ett monarkiskt envälde.

Staden Chicago hade länge varit scenen för de största oordentl¾gheter. Det
demokratiska partit hade lyckats tillvälla sig en nästan oinskränkt makt Alla embeten,
som allmän rösträttighet kunde tillsätta, voro lemnade åt Tyskar och Irländare En
person, tagen och fängslad såsom ledare i ett upplopp, hade blifvit vald till In af
stadens aldermen. En annan, innehafvande samma embete, dömdes for bedrägligt
forhållande till arbetshuset, hvarifrån, efter att några månader med andra brottslingar
hafva huggit sten till gatläggning, han åter utgick och intog sin plats i stadens
råd-församling. Med en sådan styrelse och sådana väktare öfver allmän säkerhet är lått
begripligt, huru förhållandet skulle vara. Domare och andra embetsmän, tillsatte af
mobben, behandlade den såsom en trogen bundsförvandt för att fortfarande kunna
få behålla sina platser. Dryckenskap och andra laster lemnades att oblygt och
strafflöst förpesta komanen. Mordbrand, hemgång, inbrott, rån på öppen gata voro
dagliga tilldragelser. Här var ett af de tillfallen, då de båttre samhällsklasserna fingo
plikta för sin likgiltighet vid allmänna val och den oförlåtliga overksamhet de för
det mesta visa i Baker af politisk vigt Samma fråga, som otvifvelaktigt en gång

32

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/2/0508.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free