- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Sednare delen /
486

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

486

ledes alla politiska frågor, och kyrkan har derigenom hittills
lyckligen undgått de klippor, emot hvilka så många andra
religionssamfund splittrats i nya sekter och partier. Såsom
en helt och hållet politisk fråga har den äfven ansett
slaffrågan, och derföre aldrig höjt sin röst emot den förhatliga
institutionen. Jag lemnar derhän, huruvida kyrkan icke i
detta fall gått för långt i grannlagenhet och konservatism.
Slaveriet är icke blott ett politiskt ondt, men ett moraliskt,
hvilket liksom en kräfta tär på hela samhällskroppen, och
det har ofta förefallit mig, som skulle kyrkan, trogen sin
kallelse, bort stå fram som ett vittne deremot. Utan
tvifvel skulle äfven hon då, liksom andra samfund hafva blifvit

skall blifva en lifsfråga för hela unionen, uppstod nu i vårt lilla samhälle, nämligen
huru man ur mobbens händer skulle rycka den makt och det inflytande man
oförsigtigt at dem öfverlåtit Det 8. k. Know-nothing partiet hade nyligen bildat sig.
Nödvändigheten hade framkallat det, och dess principer måste ovillkorligen en gång,
något modifierade, allmännare omfattas, så framt det anarkiska element, som
omisskänneligen finnes uti det amerikanska folkväldet, icke skall taga Öfverhand och
förorsaka hela unionens upplösning. Äfven i Chicago sökte nu detta parti att
åstadkomma en för vårt samhälle nödvändig reform. Ett nytt val tillstundade.
Amerikanarne reste sig i massa, för att välja en Mayor och en styrelse, som kunde
återställa ordning i staden, förskaffa aktning åt lagen samt betrygga allmän och enskild
säkerhet De hade dock en mäktig liga emot sig uti Irländare och Tyskar och
infödde demagoger, som af naturaliserade medborgare och deras falska frihetsbegrepp
skapat sig en hafstång till eget anseende och inflytande. Det var svårt att förmå
främlingarne, att förena sig med Know-nothing partiet, hvilket arbetade på att
förlänga tiden för erhållande af full medborgarrätt, och hvilket i allmänhet
representerades såsom fiendtliga emot naturaliserade medborgare och deras intressen. Detta
partis bemödanden vanställdes, och äfven de som väl insågo de rådande missbruken,
ville heldre gifva sina röster åt det parti, som skulle låta dem fortfarande känna
dessa missbruk, än åt det, .som arbetade på deras afskaffande, men hvilket man
fruktade såsom farligt för frihet och jemnlikhet Dessa åsigter delades äfven af en stor
del bland de svenska och norska Utvandrarne, och skickliga partigångare uraktläto
icke att deraf draga fördel. Under sådana förhållanden trodde jag mig böra äfven i
politiskt afseende använda det inflytande jag €om prest kunde ega, och följden blef,
att Svenskar och Norrmän voro, med högst få undantag, de enda främlingar, pora
denna gång voterade för the native american ticket, hvilken genomdrefs just med
ungefar så stor pluralitet, som de röstberättigade bland åém utgjorde i antal. Min
förtjenst uppskattades utan tvifvel allt för högt Vid underrättelse om valets lyckliga
utgång samlade sig det segrande partiet under fanor och klingande spel på en af stadens
offentliga platser; tal höllos och tre skallande cheers gåfvos bland annat åt Rev. Mr
Unonius och hans landsmän för deras välförhållande. Men i betalning för sin
politiska medverkf>amhet fick Rev. Mr. U. äfven umbära åtskilliga skarpa anfall i tyska
och andra demokratiska tidningar, samt dessutom mörka, hotfulla blickar af de i
hans grannskap boende Irländarne, hvilket allt gjorde, att han för en tid fann
råd-ligast, att icke gå ut sent på aftnarna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/2/0509.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free