- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Sednare delen /
538

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

538

tillåtelse att få gå bort på aftonen. På tillfrågan hvart hon
ärnade sig, svarade hon att en "gentlemanM äfven inviterat
henne på balen. Frun besinnade sig icke länge, utan lät
jungfrun i sitt ställe hoppa upp i det framkörda ekipaget,
och stannade sjelf hemma.

Några större middagsbjudningar hör man sällan talas
om, och större supéer såsom hos oss, äro heller icke just
brukliga. I stället för dylika tillställningar gifva de, som
dertill hafva råd och lägenhet, en eller par gånger om året
s. k. parties, till hvilka nästan alla, som hafva någon
bekantskap med familjen, inbjudas. Vanligtvis samlas gästerna
först sedan de druckit the eller ätit sin qvällsvard hemma,
hvarefter de trakteras med glacer, konfektyrer och frukter,
och möjligen längre fram på natten med något bastantare
föda, — höns-sallad, kalkon eller ostron, på alla möjliga
sätt tillagade, äro vanligen stående rätter vid dessa större
bjudningar, — hvarpå ytterligare torde följa några
delikatesser, såsom geléer, glace-puddingar, bakelser och dylikt.
Dryckesvaror begagnas ganska litet; ofta finnas alldeles inga
sådana på bordet. Någon gång till och med uteblifver all
traktering.

Under min vistelse i New-York blef jag en afton
inviterad till en rik köpman derstädes. En af mina bekanta,
som äfven ämnade sig dit, förberedde mig att samlingen
skulle blifva ganska talrik, och jag gladde mig på förhand
åt det första tillfälle, som nu skänktes mig, att i den stora
handelsstaden få vara med i en större societet, och der få
lära känna litet mer af sällskapslifvet inom de förmögnare
klasserna. Jag tog för afgjordt, att, som vi bruka i Sverige,
der skulle komma att gå rundliga till. Emellan kl. 8 — 9
infann jag mig i den rikt och yppigt möblerade salongen.
Gaskronornas bländande sken belyste ett större antal redan
församlade gäster af damer och herrar, som antingen
formerade små grupper, eller arm i arm promenerade genom de
praktfulla rummen. Att få en stol att sitta på, var blott
få förunnadt. Här och der skedde en presentation och man
konverserade om likgiltiga ämnen. 1 ett rum hörde jag
ljudet af ett af dessa utmärkta piano-fortes, som fabriceras
i New-York, och som, utan att vara kännare, jag dock
vågar påstå knappast något annat land torde kunna uppvisa
maken till. Instrumentet var en ny uppfinning, ett piano

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/2/0561.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free