Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
584
vår tjensteflicka till vittnen, ehuru sådana ingalunda voro
nödvändiga; ceremonien fullbordades, och de bada
kontrahenterna gingo sin väg lika hastigt som de kommo, för att
dagen derpå öfverraska vänner och bekanta med att de voro
gifta. I de flesta fall hörde jag aldrig någonting vidare
utaf dem.
Svenskarne och Norrmännen ville dock vanligtvis att
akten skulle försiggå med mera högtidlighet, och för det
mesta skedde den i kyrkan. Jag kommer ihåg ett tillfälle,
då en ung Norrman, helt nyligen anländ till Amerika, skulle
gifta sig. Han hade redan ett par dagar förut gifvit mig
det tillkänna, då jag som vanligt tillsade honom, att hos
magistrats-sekreteraren uttaga den license, som lagen i Illinois
fordrade i sådant fall, så framt icke lysning sker de två
föregående söndagarne, hvilket brukas högst sällan. Den ganska
talrika brudskaran var redan församlad i den för tillfället
rikt upplysta kyrkan, brudparet sittande i främsta bänken,
afvaktande min ankomst för att gå fram till altaret Då jag,
i afsigt att der uppträda och förrätta vigseln, passerade dem
förbi, affordrade jag brudgumen hans license, hvarpå han stack
ett papper i handen, som jag lyckligtvis genomögnade just
som församlingen reste sig upp i bänkarne för att uppstämma
bröllopspsalmen. Förundrad fann jag, i stället för ett intyg,
att brudparet egde rätt att sammanvigas med hvarandra, ett
intyg att brudgumen gjort applikation om att blifva
medborgare af Förenta Staterna och aflagt den för detta
ändamål föreskrifna eden. Jag trodde naturligtvis han af
misstag, gifvit mig ett orätt dokument, men han påstod envist
detta var det rätta. Förhållandet var nemligen att han,
åtföljd af en ibland sina bekanta, båda lika okunniga i
engelska språket, gått upp på rådhuset, der visserligen träffat
magistrats-sekreteraren, men icke kunnat göra begripligt för
honom hvad han ville. Denne trodde slutligen att hans
ä-rende var, att som alla andra utvandrare söka
medborgareratt. Norrmannen derom tillfrågad på tydlig, men för
honom otydlig engelska, svarade liksom de flesta svenska och
norrska Utvandrarne af allmogen vanligtvis bruka, när de
icke begripa hvad som säges dem, jäss, jäss, hvarpå
magistrat-sekreteraren för honom uppläste tro- och huldhetseden
till Förenta Staterna, och lät honom till bekräftelse derpå
kyssa bibeln, under det att Norrmannen sjelf trodde sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
