Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
592
ena eller andra bekännelsen, öfvergått till ett främmande
religionssamfund, utan äfven begått en svår synd derutinnan
att hon, genom att underkasta sig ett nytt dop, förnekat
sitt förut ingångna döpelseförbund. För mitt samtal med
henne i anledning af denna bekännelse är här icke
nödvändigt att redogöra. Alltnog, jag hade allt skäl att tacka
Gud, som hit ledsagat mina steg. Den sjuka tycktes komma
till en allt klarare och klarare insigt om sin fordna
villfarelse, och sedan jag bedit tillsammans med henne, uttryckte
hon sin önskan att få anamma H. H. Nattvard. Jag ansåg
mig dock icke böra brådska dermed, utan lofvade, att
följande dag åter besöka henne, då vi ytterligare skulle
samtala i detta ämne.
Under tiden hade jag mycket väl märkt, att vi hade
uppmärksamma lyssnare. Den sjuka bebodde ett litet
viuds-rum med tunna brädväggar och utan ens någon rigtig dörr.
Tätt vid ingången till hennes kammare var en trappa, som
ledde till ett af rummen på nedra botten, der jag vid min
ankomst såg den svenska baptistfamiljen vara församlad, hos
hvilken hon bodde, och för hvilken mitt besök tycktes vara
ingenting mindre än angenämt. Med tydlig ovilja visade
man mig upp till hennes kammare, och under hela vårt
samtal märkte jag ett oafbrutet tisslande och tasslande i
trappuppgången, hvilket långt ifråu att bekymra mig, tvärtom
gjorde att jag så försökte ställa mina ord till den sjuka, att
de äfven skulle bära någon god frukt ibland dem som voro
utanföre. I detta hopp fann jag mig likväl bedragen.
Just som jag följande dagen ernade förnya mitt besök,
öfverraskades jag af samma persons ankomst, som först kallat
mig till den sjuka qvinnan, och som nu från henne bragte
mig en alldeles oförväntad helsning. Hon bad mig nämligen
nu att inställa mitt besök och icke vidare söka att träffa
henne. Sedan jag lemnat henne, hade baptiserna infunnit
sig och öfverhopat henne med de bittraste förebråelser. De
bad henne betänka det helvete, i hvilket hon gick att störta
sig, om hon nu på sitt yttersta förnekade den lära hon
omfattat. Dcu sjukas fantasi uppskakades af de förfärligaste
skildringar, och, åberopande den godhet man visat henne
och den tacksamhetsskuld, i hvilken hon stod för densamma,
sökte man aftvinga henne det löftet, att icke mer lemna
tillträde åt mig, som, efter hvad man sade, åter insnärjt hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
