Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
593
själ i djefvulens snaror. Förgäfves sade den sjuka dem, att
hon nu kommit till insigt af sanningen, och att ingenting
mer skulle kunna rubba hennes trosöfvertygelse, bedjande
att man i hennes sista stunder skulle lemna henne i frid
för alla onyttiga ordaträtor och disputeringar, som endast
störde henne i det umgänge med Gud i bönen, hvaråt hon
ville egna de få ögonblick hon hade öfriga här i lifvet. Efter
sitt samtal med mig hade hon känt sig lugnare, och hon bad
att man icke skulle vägra henne den tröst hon ännu åstundade,
att innan sin skiljsmessa härifrån ytterligare få samtala med
mig och bereda sig till att anamma det heliga sakrament,
jag lofvat meddela henne och hvarefter hennes själ längtade.
Men nej, man ville icke tillåta henne hvarken det ena eller
det andra. Slutligen nödgades hon på visst sätt gifva vika
för deras föreställningar. "Jag är skyldig er tacksamhet för
det goda ni visat mig," sade hon; umen fordra icke, att jag
ånyo skall förneka den tro, i hvilken jag nu vill söka
förlåtelse af allas vår domare. Allt hvad jag kan lofva är, att
hellre än att pastorn skall blifva afvisad ifrån min dörr,
skall jag sända återbud till honom; men detta likväl endast
på det vilkor, att ni högtidligen lofva mig, att låta mig få
vara ostörd i mina sista stunder, och att J lemnen mig ensam
åt mig sjelf, att uppgöra min räkning med detta lifvet och
med min Gud." Denna redogörelse öfver förhållandet ansåg
hon sig skyldig, att med sin sista helsning sända mig,
sägandes, att för att få ega frid, såg hon sig nödsakad bedja
mig icke återkomma; men att hon innerligt tackade mig för
de stunder jag skänkt henne, och bad mig vara öfvertygad
om, att hon skulle i hjertat troget förvara de ord jag sagt
henne.
Denna händelse är ett exempel ibland många på hvad
vi hafva att vänta oss af dem, som, omfattande
separatistiska villfarelser, säga sig vara utsatta för allahanda
förföljelser, och allramest ropa på tolerans och samvetsfrihet,
hvarmed de dock ofta förstå en samvetsfrihet endast för sig
sjelfva. ’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
