- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Sednare delen /
598

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

598

afskaffas och der man ernår följa den mera stränga plägseden inom våra amerikanska
kyrkor. Detta kommer troligtvis att ådraga Hr Esbjörn många af bans landsmans
ogillande, hvilka naturligtvis anse sig vara kristna, derföre att de ftro medlemmar af
den svenska kyrkan; men den genaina kristendomens fördel år allt för dyrbar, att
uppoffras åt en politik, som vill uppbygga stora församlingar genom eftergift för
dylika fördomar."

Huruvida nu Hr Esbjörn stod i udirekt förbindelse" med de congregationela och
ny-skol-presbyterianska samfunden, låter jag honom sjelf och läsaren afgöra. I
mycken nära förbindelse åtminstone stod han med den norska församlingen i Chicago,
om hvilken den tiden var ganska svårt att afgöra, huruvida den ens till namnet var
luthersk eller icke. Dess pastor var nämligen utexaminerad ifrån ett
presbyterianskt-congregationalistiskt college, och understödd af samma samfund som Herr Esbjörn. I
visst fall betraktade församlingen sig visserligen vara luthersk, men i densamma voro
dock konfirmation och flera af de kyrkobruk afskaffade, som vanligtvis ftro bibehållna
inom lutherska församlingar, och i deras ställe voro för "den genuina kristendomens"
skull flera pligseder antagna, hvilka val öfverensstämde med de strängare fordringarne
hos s. k. "amerikanska kyrkor", men icke destomindre voro ganska främmande för
icke blott den svenska, men älven den lutherska kyrkan i allmänhet

Sanningen fordrar likväl, att jag i sammanhang med ofvanstående omnämner att
Hr Esbjörn samtidigt härmed utsände ett herdabref eller, som det heter, "En
Välkomsthelsning till den svenska, norska *) och danska emigranten", hvaruti ban
allvarligt förmanar honom, att "söka förening med sådana lutherska församlingar i detta
land, som erkänna Augsburgiska bekännelsen och begagna Luthers lilla katekes."*)

1) Den omständigheten att nämnda välkomsthelsning äfven adresserades till dea
norska emigranten, förtjenar närmare uppmärksamhet. Då man tar i betraktande,
att den norska lutherska kyrkan redan då hade flera prester i Amerika, hvilka här
bildat en synod för sig sjelfva och stodo i den närmaste förening med kyrkan i
moderlandet, samt hvilka med särdeles stränghet höllo sig till sin kyrkas bekännelse och
med sannt kristeligt nit och allvar arbetade ibland den norska befolkningen, — så
var en sådan välkomsthelsning till den norska emigranten, å Hr Esbjörns sida,
alldeles opåkallad. Besinnar man åter, att Hr Esbjörn ställt sig i förening med andra
norska, — d. v. s. så till vida norska, som de utgjordes af Norrmän —
lutherska församlingar, hvilka för sin olutherska ståndpunkt strängt klandrades af de
verkliga norska presterna, och lika mycket då ogillades af dem, som Hr Esbjörn och
hans embetsbröder nu ogilla sina fordna bundsförvandter, då får välkomsthelsningen en
helt annan färg och innebär onekligen ett motarbetande emot den norsk-lutherska
kyrkan i dess verksamhet, en öfvertalande lockmat åt emigranten, att utan urskiljning
omfatta den amerikanska luthermnl-men, om hvars falska lärobegrepp etc. Hr Esbjörn

och de öfriga svenska presterna der i landet nu sent omsider kommit till inseende.



2) Ofvannämda "Välkomsthelsning" innehåller äfven dessutom en mängd med
saker, som visa hvad man då för tiden tänkte om förhållandena i Sverige och om den
svenska kyrkan, hvars ynnest man nu är så angelägen att söka, och för hvilken man
i en hast funnit sig befogad, att uttrycka så Ömma känslor af tillgifvenhet. "Na
kommer du," heter det der till emigranten, "till ett land, der man i allmänhet icke
nöjer sig med kristendomens blotta yttre sken och form; nu har du den bästa
lågenhet i verlden att omvända digu etc., liksom den stackars utvandraren helt och hållet
skulle hafva saknat en sådan lägenhet i fäderneslandet "Men," heter det vidare,
"kanske du redan hemma hade någon omsorg om din själ; kanske dn plågades af det
Öfverdådiga och ogudaktiga väsendet, som omgaf dig på alla sidor; kanske din ande
suckade i hemlighet efter Jesum Christum, men dn tyckte du kunde icke rätt finna
honom bland den döda Christendomen. Kanske dn bäfvade för att se dina kära barn
uppväxa bland en vild och gudlös verld, vandra i de ogudaktigas råd, träda nppå de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/2/0621.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free