Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
600
understöd, och jag betviflar högeligen, att de ens skulle velat på sådana vilkor, som
vira svenska missionärer, ställa sig i sold hos ett främmande religionssamfund.
Emellertid anlände efter hand flera andra svenska prester till Amerika, hvilka
alla i likhet med pastor Esbjörn anslöto sig till synoden i norra Illinois, eller som
den äfven kallades, den Frankeanska. Dessutom invigdes nya prester och license
utfärdades skriftligen till lekmän att predika och förvalta Sakramenterna. Detta allt
vidröres mycket ofullständigt i Hr Andréns redogörelse.
Att dömma efter den i Chicago varande församlingen, hade det Frankeanska
samfundet dock undergått några förändringar och i yttre kyrkobruk åtminstone närmat
sig något den rätta lutherska kyrkan. Om jag icke misstager mig, så skedde detta
isynnerhet genom prof. Reynolds inflytande, samma man, med hvilken man nu råkat
i oenighet, men hvars skrifter och yttranden man då åberopade i tid och otid.
Isynnerhet var han Frankeanerne en särdeles välkommen bundsförvandt i deras anfall på
den bisk. kyrkan. Åtskilliga löjligheter ifrån dessa stridigheter skulle ¼unna anföras
om utrymmet medgaf, såsom när Reynolds, den amerikansk-lutherska presten, i brist
på några allvarsammare saker att tala om, gycklade öfver mess-skjortan och för att
jag vid altaret vände ryggen åt församlingen, hvartill de svenska presterna, som
funnit det mera öfverensstämmande med enfaldigheten i Kristo, att jemte prestdrägten
äfven aflägga andra af våra kyrkobruk, svarade ja och amen. Dylika saker
medgifver jag gerna vara af mindre vigt; men de, som, så att säga, löpa till storms deremot,
äro just de, som derigenom gifva dem en vigt, hvilken de eljest mången gång icke
skulle ega.
Vid pastor Esbjörns och sedermera de andra svenska presternas anslutning till
synoden af norra Illinois, heter det nu, då de skiljt sig derifrån, att en protest
inlades och vissa förbehåll gjordes. Kan väl hända, att så var, alldenstund det säges,
att detta vid sydonalmOtet antecknades i protokollet Men jag har aldrig förr hört
omtalas en sådan protest, och säkert är att lOOrietals andra svenska utvandrare aldrig
hört omtalas den förr än nu efter Augustana-synodens organisation. De svenska
presterna betraktades i allmänhet såsom fullkomligt identifierade med den synod, som de
i hela 9 års tid tillhörde. Och huru kunde de väl betraktas annorlunda? De
uppträdde offentligen som denna synods och dess bekännelses varma förfäktare. De togo
verksam del i synodalmötena, invaldes i komitéer, och underskrefVo de beslut som
fattades. Om jag icke misstager mig, så utdelades synodens förhandlingar likasom
dess konstitution etc i svensk Öfversättning bland de svenska församlingarae. I de
tidningar, som af svenska presterna utgåfvos, redogjordes dessutom för alla sådana
saker; landsmännen uppfordrades i tal och tryck att inträda i synodens gemenskap,
men ännu aldrig såg jag uppgifvet, att man inlagt någon protest, eller gjort några
vissa förbehåll. Bemödandet att med denna synod förena de kringspridda svenska och
norska Utvandrarne, framställdes och förstods allmänt såsom ett bemödande att i och
med en sådan förening fasta dem vid hvad de svenska presterna ansågo vara ett
rätttroende evangeliskt-lutherskt kyrkosamfund. Hade Hr Esbjörn och de 2 eller 3 andra
svenska presterna, som i början gjorde gemensam sak med honom, dött i koleran,
så är det ganska troligt, att en hel mängd af deras församlings-medlemmar vidblifvit
att utan någon protest tillhöra det samfund, till hvilket de ledsagat dem, men
hvarifrån man sedan dragit sig tillbaka, som det nu heter, för den oluthereka
bekännelsens skull.
Detta hade deremot icke varit att befara, hade man förenat sig med den norska
synoden. Och märkeligt är, att Hr Andrén i sin berättelse helt och hållet ignorerar
denna synod, som då stod och, efter hvad jag förmodnr, ännu står på en rätt lu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
