Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
615
St Olof voro mången gång i mer än ett afseende en
verklig vederqvickelse. Aldrig skall jag glömma den hjertlighet
och vänlighet, som der alltid mötte mig ibland den norska
allmoge, som genom sin redbarhet och gudsfruktan, genom
sin mig visade vänskap, tillvann sig lika mycket min
aktning som min kärlek. Under de sednare åren vet jag mig
knappast i min presterliga verksamhet hafva haft gladare
och mera tillfredsställande stunder, än dem jag tillbragte hos
den lilla norska församlingen vid Ashipun. Återkallande
minnet af dess tillgifvenhet, skall jag söka nedtysta de bittra
hågkomsterna af andra deras landsmäns otack och
dubbelhet
Hvad som i icke ringa mån gjorde, att jag alltid med
glädje företog dessa resor till det norska nybygget, var att
jag på samma gång fick återse vännerna vid Nashotah. Af
de studerande voro naturligtvis nu mera icke några qvar af
dem, som vid inrättningens första början tillsammans med
mig delade sin tid mellan boken och arbetet på den jord,
som gaf oss vår föda. De flesta voro nu verksamma
missionärer i Vestern; det frö, som här utsåddes, hade skjutit
upp och burit frukt, och sädens herre hade här fostrat
mången trogen arbetare, den han nu sändt i sin säd. Men i
den välkända lärosalen emottogs jag dock aldrig som
främling, och det var alltid ett band af broderskap, som
förenade den första af Nashotahs graduerade med dem, hvilka
efter honom och hans samtida kommo hit, att ikläda sig sin
rustning såsom kyrkans och evangelii stridsmän. De
utexaminerade alumnerne höllo här dessutom en årlig
sammankomst, vid hvilken alla de, som afstånd eller andra
förhållanden icke hindrade derifrån, voro närvarande. Här
samlades vi då åter omkring vår vördade biskop, den alltid lika
trogna, varma faderliga vännen, och emottogo af honom och
fordna lärare månget dyrbart råd i vår verksamhet; här
utbytte vi med hvarandra tankar rörande våra vigtiga
åligganden, den ena meddelande den andra hvad han inom sin
verkningskrets erfarit, som kunde tjena en annan till
ledning eller varning, och, tillsammans brytande brödet
omkring det altare der vi framburit Gud våra löften, gingo vi,
styrkta deraf och af hvarandras förböner, åter ut i verlden,
att hvar på sitt håll, efter det hvar och en tilldelta måttet,
verka hans verk som oss sändt hade. Ack, hvarföre drefs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
