Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
617
sedan vi fått återse den, blef oss dubbelt kärare, än den
någonsin förut varit
Under min vistelse i England blef det mig förunnadt,
att passera några dagar i St Augustiner College,
Canterbury. Jag sammanträffade der med en hop unga män af
alla land, färger och tungomål, hvilka der beredde sig att
som missionärer gå ut och predika Evangelium för
hedningarna. Ibland dem var en Esquimaux. Ifrån de eviga
snöfälten, den långa polarnatten och det halfdjur-lika
lefnadssättet i skälskinnskojorna hade han nu kommit i åtnjutande
af det civiliserade lifvets alla behag och fördelar, och blifvit
förflyttad till ett land, som, i jemförelse med det han
lemnat, bort synas honom ett paradis, Icke dess mindre när
jag frågade honom, huru han trifdes i England, svarade
han: uHär är visserligen allt långt bättre än i mitt
hemland; men likväl, jag saknar min moders hydda, och vet
icke om hon lefver.* Så "måcktig ist der IVieb des
Va-terlands." Äfven vi, om än vi icke kunde annat än erkänna
att det land der vi nu i så många år lefvat, hade, för oss
åtminstone, många företräden framför det vi lemnat, — dock
Äfven vi "saknade vår moders hydda." I egentlig mening,
det visste vi väl, stod ingen sådan numera oss öppen; men
fosterjorden var oss uvår moders hydda,u och dithän förde
oss vår längtan åter, utan att vi tänkte på, att kanske äfven
den numera icke skulle hafva något rum för dem, som en
gång försmått dess torftighet och som möjligen nu skulle
komma att stå som främlingar på dess tröskel.
Hvad som ganska mycket närde min önskan att
återvända till fäderneslandet var det kinkiga och i många
afseenden obehagliga förhållande, i hvilket jag som prest af den
bisk. kyrkan och pastor af en svensk församling kom att
’stå till de svenska prester, som på sednare åren utflyttade
till Amerika. Förhållandet hade bort och kunnat vara helt
annorlunda, utan att hvarken de eller jag derföre behöft
handla i strid emot vår öfvertygelse eller oförenligt med de
kyrkoförfattningar vi voro förpligtade att ställa oss till
efterrättelse. Jag förde icke dem, som valt mig till sin pastor
eller dem, som eljest sökte mitt presterliga biträde, längre
bort ifrån den fosterländska kyrkans bekännelse, än att vi
i frid kunnat vandra vid sidan af hvarandra. Här var rum
nog för oss alla, ett fält till verksamhet, vidsträckt nog för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
