- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Sednare delen /
618

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

618

dem och mig, utan att den ena behöft att trampa den
andra på hälarna.

Då jag år 1853 var stadd på resa till Sverige, under
hvilken tid dels en svensk f. d. student, som då ämnade gå
den theologiska vägen, dels prester af den norsk-lutherska
synoden predikade i min församling, kom en svensk luthersk
prest till Chicago, och sökte, att under min frånvaro
derstädes bilda en annan svensk församling, hvaruti han äfven
lyckades, biträdd uti detta lofvärda företag af norra
Illinois-synoden, med hvilken äfven han förenade sig. Väl funnos
redan då temligen talrika svenska nybyggen, som antingen
voro i fullkomlig saknad af ordets predikan, eller hemfallne
under främmande sekters inflytande, hvilkas bekännelser voro
vida mer skiljaktiga från den lutherska, än den biskopliga
kyrkans var; men långt vigtigare, än att afhjelpa deras
behof, var att åstadkomma splittring och söndring ibland dem,
hvilka i sistnämda kyrka sökt och funnit en ordets tjenare,
som visserligen i mycken svaghet, dock i förtröstan till
Honom, hvars kraft är mäktig i de svaga, ville leda dem på
salighetens väg. Att under herdens frånvaro förskingra den
hjord han samlat, var angelägnare än någonting annat
Svenskarne i Chicago hade dittills temligen enigt, med undantag
af dem, som öfvergått till de baptistiska och methodistiska
sektsamfunden, och hvilka den sist anlände pastorn från
Sverige icke heller kunde återföra till deras fordna
bekännelse, tillhört min församling. Vid min återkomst fann jag
bredvid mig ett rivaliserande samfund, till hvilka många af
dem öfvergått, öfvergått tycks visserligen icke vara rätta
ordet, då detta samfund hade en svensk luthersk prest till
pastor och bekände sig till den lutherska läran; men de
svenska presterna hafva sedan sjelfva bevisat, att det var en
öfvergång, i det att de nu sjelfva funnit för godt att för-*
klara som villfarande den synod, af hvilken de då voro
nitiska anhängare och med hvilken de då på allt sätt sökte
förena de svenska Utvandrarne.

Dock jag kan icke här ingå i närmare detaljer rörande
dessa förhållande; alltnog, utom att en stor oreda uppstod,
i det att ömsom den ena presten, ömsom den andra
anlitades vid presterliga förrättningar, och stundom hvarken den
ena eller den andra rätt visste hvem som egentligen
tillhörde hans hjord, så ökades härigenom än mer det obehag-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/2/0641.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free