28 början av vårt arbete i Pensa inköpt tyg och anställt en del galiziska krigsfångar som skräddare. Gamla skor funnos också, som föregående transporter fått lämna ifrån sig — närmast för att ej falla i frestelse att sälja sina nya, vilket emellanåt hade hänt för att få några rubler till tobak. De gamla skorna fingo några skomakare reparera, och de voro värdefulla att ha under väntetiden på ny sändning från Petrograd. För att vi skulle vara rustade även med pengar telegraferades efter ytterligare 50.000 rubler, som om ett par dagar voro hos oss. Det var alltså snabb rytm i arbetet i Pensa — och det var inspirerande att få vara med. Ingen transport behövde ohulpen lämna oss. Med nya uniformer och soldatkappor, med några rubler kontant och styrkta av vänliga ord och en hälsning från fosterlandet fingo de fara vidare mot okända öden. — Novonikolajevsktransporten den 25 april kom med et! nytt problem, som Elsa Brändström löste på ett strålande sätt. Denna transport hade 648 krigsfångar, allesammans rikstyskar. Många av dem uppvisade postanvisningar från hemlandet, som de önskade få inlösta. Dessa postanvisningar hade nått dem under deras irrfärder från läger till läger, men de hade aldrig mottagit några pengar för dem. Det hade blivit stor oreda med post- och penningförsändelserna på grund av de ständiga förflytt ningarna. Det visade sig att många av rikstyskarna i Novonikolajevsktransporten färdats vida omkring. En del av de postanvisningar som kommit till Novonikolajevsk hade returnerats dit från Skotovo eller Spasskoje i guver-nementet Primorskaja — ej långt från Vladivostok. Adressaterna hade alltså en tid varit i dessa läger, och uppbrottet från dem hade skett så hastigt, att penningbeloppen ej hunnit utbetalas. Ej så få av krigsfångarna