34 derna i Pensa 1916, då den stora folkströmmen kom från Sibiriens alla fångläger, var just den tid, då vi mer än någonsin fingo ägna oss åt detta arbete och hade särskild framgång i det. Här i Pensa begynte också hos Elsa Brändström de planer att mogna, som en gång skulle på ett så strålande sätt förverkligas genom namnen Neusorge och Marien-born. De löften hon givit vid sjuk- och dödsbäddar i Pensa och 1ill krigsfångar som passerade måste infrias. Och löften som dessa ökades under årens lopp alltmera. Med en konsekvens utan motstycke vigde Elsa Brändström sitt liv åt krigsfångarna och deras familjer. Genom Elsa Brändströms stora initiativrikedom kommo ständigt nya arbetsuppgifter. Vi voro ganska snart i färd med att besöka platser i omnejden, där det fanns krigsfångar. Det beslöts att vi skulle resa ut tio mil åt vardera hållet från Pensa. Nu måste alltså delegaternas antal utökas. Ryska Röda korset hade redan från början adjungerat den ryske löjtnanten Wladimir Lunin och nu även en underlöjtnant, vilken omedelbart trädde in i arbetet. Svenska legationen ombesörjde också att en av dess egna rödakorsdelegater, Gustav av Klinteberg, slöt sig till oss. Genom denna utökning av arbetsstyrkan blev det möjligt för oss att jämte utdelningen i Pensa II även göra färder till trakterna omkring staden. Från järn-vägsmyndigheternas sida möttes detta förslag med tillmötesgående, och löfte gavs att det tåg som ställdes till vårt förfogande skulle få göra uppehåll så länge på varje station som var nödvändigt för att alla krigsfångar som kommit dit skulle hinna erhålla vad de behövde. De omkringliggande godsen skulle också underrättas, för att så många krigsfångar som möjligt skulle kunna infinna sig.