43 adjin, dva — ett, två —. Det ödesdigra tretalet behövde inte höras och inga skott avfyras, ty hopen som av polisen fått order att skingras upplöste sig. Det kändes obehagligt att fortsätta vandringen. Men jag gjorde det i alla fall och kom lyckligt fram. Något egentligt samtal blev emellertid inte av. »Hur har ni vågat er hit?» frågade fröken Kazem-Bek. »Revolutionen är ju i full gång.» Hemfärden blev ganska äventyrlig. Det var Nevskij Prospekt som syntes vara centrum för gatustriderna. Redan då jag befann mig på bron över Neva hördes stark skottlossning från det hållet. Då jag kom till det torg, där Nevskij Prospekt mynnar ut, veno kulorna omkring mig. Jag skyndade till en sidogata, Kirpitjnyj Pereulok, där en rödakorsambulans drog fram, och nådde omsider hotell Regina. Hotellet var stängt. På gatan utanför lågo två stupade soldater. Sent omsider öppnades porten. Hela vestibulen var fylld av flyktingar. Idjot revoljutsia — revolutionen har brutit ut — var vad man hörde från de exalterade människorna.---------- Upprepade gånger gjorde Elsa Brändström besök på hotell Regina hos den österrikiska delegationen. Det dröjde några veckor innan krigsfångearbetet åter var i gång. Svenska legationen hade att inleda förhandlingar med de nya myndigheterna, vilka visade stort tillmötes gående och läto rödakorsarbetet fortgå i de gamla beprövade banorna. Det kan låta otroligt, men det var faktiskt så att Elsa Brändström i samband med den första revolutionen blev värdinna för f. d. straffångar och dödsdömda. Mer än en häpnade nog då han vid besök på svenska legationen fann att själva den stora representationsvåningen tagits i bruk för att härbärgera tyskar och österrikare, som kommit direkl från fängelserna i Petrograd.