OMSKMINNEN Vad var del mäktigaste intrycket man fick av Elsa Brändström? En sällspord spontanitet och intensiv energi, som var betvingande och som gjorde henne rik på idéer och initiativ. Vi kallade henne i Sibirien för generalens dotter — detta i dubbel bemärkelse. Ty Elsa Brändström ägde själv ledareegenskaper av stora mått. Man minns alltid den glöd i blicken, som mötte då hon i avgörande stunder i krigsfångearbetet stod inför krävande uppgifter. Hon kastade sig själv alltid in där farorna voro störst. Aldrig kom ett ord från henne om att hon uträttade något särskilt märkvärdigt. Hon avskydde ärelystnaden. Bevekelsegrunden till allt vad hon gjorde var en inre glädje att kunna bli till nytta. »Jag handlar inte av plikt utan av lust», var hennes valspråk. Denna spontanitet hade en överväldigande verkan. Oemotståndligt drogos människorna till henne. Det ligger ingen överdrift i det epitet — Sibiriens ängel — krigsfångarna gåvo Elsa Brändström. Jag kan aldrig glömma de tillfällen då jag såg Elsa Brändström gå från sjukbädd till sjukbädd, från krigsfångekolonn till krigsfångekolonn. Det vilade något av det överjordiska över de stunderna, det var som om själva döden måst retirera inför den atmosfär av liv och vitalitet som trängde in i sjuksalar och fångbaracker, där Elsa Brändström vandrade fram. Jag har heller aldrig mött någon som så lärt sig självbehärskningens svåra konst. Därför kunde också Elsa Brändström mitt i de mest förtvivlade situationer behålla fattningen och