ELSA BRÄNDSTRÖM OCH BARNUPPFOSTRAN Här må även en artikel återgivas, som Elsa Brändström lät publicera samma år som hon höll sitt föredrag i Stockholm. Synpunkterna komplettera nämligen varandra och belysa tillsammans i ovanligt hög grad Elsa Bränd ströms levande personlighet och styrkan av de impulser, som voro drivkraften i hennes gärning: »1 Sibirien har jag sett oändligt många krigsfångar dö en kvalfull död, varigenom så många familjers lycka i förtid ödelädes. Hur många sömnlösa nätter hade de icke måst genomkämpa innan döden kom! Dag och natt sågo de döende hustrun och barnen framför sig. Deras förtvivlan över att behöva lämna dem efter sig ensamma och övergivna gjorde den svåra dödskampen ännu bittrare. Om man ung och frisk stod inför en sådan dödsbädd, så är det klart att man besjälades av en enda önskan: att underlätta den döendes sista kamp. Hur kunde ej en döendes ansikte lysa upp, om man lovade honom att taga hand om hustrun och framför allt barnen. På så sätt kom jag att lova den ene efter den andre av de döende soldaterna att draga försorg om deras små barn. Ett löfte förpliktar alltid, men ett löfte som givits en döende är ett heligt löfte som man ej kommer ifrån, förrän det blivit infriat. Jag beslöt mig alltså för att fara till Amerika, och jag lyckades där genom att hålla föredrag insamla några