59 hundra tusen mark. Med dessa medel blev det möjligt att skapa barnhemmet Neusorge. Snart befolkades det med ett par hundra små skyddslingar i åldern från ell till femton år, och under det gångna året ha ungefär 700 barn varit hos oss. De flesta kommo för en tid av tre månader, men även många föräldralösa barn kommo för att hos oss finna ett hem och stanna tills de blevo färdiga att träda ut i livet. Säkerligen känna föräldrar stort ansvar för sina barn, men ännu större ansvarskänsla måste den ha som har hand om andras barn. Ansvarskänslan är en av de starkaste drivfjädrarna för vår utveckling. Vi tvingas därigenom att reflektera över och ta ställning till frågor, som vi förut aldrig tänkt på. När man har en skara av dessa små medborgare omkring sig, inser man snart att man ej kommer ifrån ansvaret genom att ge barnen riklig mat, varma kläder, lämplig sysselsättning och tillräckligt med leksaker. Den ena frågan efter den andra dyker upp, och snart kommer man underfund med att man långt ifrån är färdig med alla de problem som barnuppfostran uppställer. Man måste fråga sig: I vilken riktning vilja vi att barnen skola utvecklas? I vilken utsträckning ha vi rätt att efter eget omdöme inverka på barnens inställning till livet? Vad menas över huvud taget med uppfostran? Vilka äro våra egna ideal? Man kommer icke ifrån dessa frågor och måste anstränga sig att besvara dem, om man icke under sitt arbete bland barnen vill famla i mörkret. Jag vill här söka behandla några ofullständiga, strödda tankar, som sysselsatte mig på Neusorge. De äro endast en lekmans tankar och helt subjektiva. Lycklig är den som kan bibehålla den enkla optimis-