79 ställda fullmakter. Äu i dag kan jag se den f. d. tyske underofficeren på Röda kors-byrån framför den med gevär och påsatt bajonett beväpnade truppen. Äratals mödosamt arbete syntes vara tillspillogivet. Man lade beslag på t. o. m. syster Elsas egna tillhörigheter. Hur mången man skulle icke i en dylik situation helt och hållet ha tappat huvudet? Men syster Elsa gjorde det inte. Hon läxade så grundligt upp Brann, alt han blev alldeles mållös. Inte heller vågade han använda våld, vilket ju eljest legat nära till hands. Syster Elsa besökte oss sedan på vårt rum, och jag trodde mig då se tårar i hennes ögon. Men det dröjde inte länge, innan hon var herre över sig själv. Redan väntade henne nya uppgifter. Hon samlade ihop de få tillhörigheter hon fått behålla. Därpå flyttade hon över till lasarettet i lägret, som var hemsökt av fläcktyfus. Det fanns bland krigsfångarna i Sibirien några, som hade det relativt bra. Till dessa hörde också vi två tyska kemiker, emedan vi tillredde medicin för apoteken i staden och lägret. Vi kunde t. o. m. hjälpa kamrater och någon gång lägga av något för kommande behov. Bl. a. hade vi anskaffat två flaskor riktigt gott vin. Detta var något för Krasnojarsk mycket värdefullt, och vi ville gömma flaskorna för någon alldeles särskild festlighet. En dag fick jag höra, att syster Elsa var sjuk. Vi enades genast om att vårt dyrbara vin aldrig kunde komma till bättre användning än för Elsa Brändström själv och skickade vinet till den sjuka. Långt efteråt träffade jag syster Elsa på gatan, och min första fråga gällde, hur vinet hade bekommit henne. Skrattande svarade hon mig då, atl hon sparat vinet för sjuka krigsfångar på lasarettet. Koltschaks regering i Sibirien led mot sitt slut, och