82 väsen, och därför gåvo vi henne det vackraste namn vi visste: »Sibiriens ängel». Borgmästare friherre von Gayl: Då Elsa Brändström för andra gången kom till Krasno-jarsk, var hon välbekant för oss alla, ty vi hade naturligtvis under tiden talat mycket om henne och hennes gärning. En var ville se och tala med henne, men detta var givetvis omöjligt under den korta tid hon besökte oss. Syster Elsa ville emellertid så långt som möjligt tillmötesgå våra önskningar. För att få tillfälle att träffa henne blevo vi därför uppmanade att begiva oss till en tom barack. Här tog hon emot oss med den största vänlighet, deltog i våra bekymmer och frågade efter våra särskilda önskemål. Hennes strålande personlighet och godhet kom oss till och med för en kort stund att glömma, att vi voro krigsfångar långt borta i ett främmande land. Under den tid som gått sedan syster Elsas sista besök, hade hon helt offrat sig i kampen för krigsfångarna och ständigt utsatt sig för ansträngningar och faror. Ansiktsdragen hade blivit mera beslutsamma, hållningen värdigare. Hela hennes uppträdande vittnade om ett mod, som icke låtit sig nedbrytas av allt vad hon upplevat. Krigsfångar från alla delar av Tyskland, Österrike och Ungern, av olika åldrar, samhällsklasser och bildningsgrad, fingo nu tillfälle att se och tala med Elsa Bränd-ström. Det var ofta gripande att se, med vilket förtroende alla vände sig till henne, antingen det rörde omsorgen om de anhöriga, ekonomiska eller andra frågor. Alla väntade hennes hjälp, tröst eller råd. Med sin fina taktkänsla och ljusa livssyn kunde hon också i allmänhet hjälpa i ett eller annat avseende. Hon hade ett utmärkt minne och antecknade outtröttligt alla erforderliga detal