108 blev han dock rätt livaktig. Han blev snickarlärling och utförde sitt arbete på ett så utmärkt och konstnärligt sätt, att hans mästare behöll honom som biträde efter lärotidens slut. Detta var ingen liten utmärkelse under den nödtid som rådde. Redan som »murmeldjur» hade Bubi visat sin överlägsenhet. Om sitt livs oerhörda nederlag berättar Karl: »Bubi var tvungen att stiga upp och gå till skolan en halvtimme före mig, emedan han måste gå till fots och jag cyklade. En morgon var jag lika tidigt på benen som han. Jag fick tag i honom just som han tänkte ge sig iväg till skolan med oborstade skor, vilket dock ej lyckades honom den gången. En annan gång gick det lika illa för Bubi, och han måste därefter varje kväll visa fram sina borstade skor. Djupt sårad kom han första kvällen med sina skor och fick sedan gå med många förmaningar. Med tiden vande sig Bubi synbarligen vid detta tvång och fick också för varje dag mer och mer erkännande för sitt nit. En afton hade han som vanligt visat upp sina underbart borstade stövlar, men nästa morgon fick jag se honom gå till skolan i stövlar, som voro lika underbart smutsiga. Jag satte igång med en pinsamt noggrann undersökning, varunder jag upptäckte mig ha förbluffande detektivanlag. Lösningen på gåtan var helt enkelt den, att Bubi varje kväll visade fram samma par borstade stövlar och nästa morgon tog på sig ett annat oborstat par. Ett genialt bedrägeri! Den gången var det åt mig man skrattade i stället för åt Bubi.» Karl utnyttjade tyvärr icke sin detektivbegåvning, emedan ingenjörsbanan lockade honom ännu mer. Nu är han ingenjör. Han har klar blick för livets svårigheter och är icke rädd för dem. Detta ha alla Neusorgebarn fått Lära sig. De komma alla att fylla sin plats i sam