111 t. o. m. för syster Elsas så beprövade självbehärskning. Med tårar i ögonen störtade hon nl, men väl utkommen brast hon ut i ett skallande skratt. Men det fanns också mycket som var tragiskt bland barnen på Neusorge. Månget barn hade tyngts ned av den stora sorg, som faderns lidanden i Sibirien medfört. Där fanns t. ex. en mager och blek liten gosse, lians far dog i Sibirien under kriget. Modern, som var utan alla existensmöjligheter, hade till sist dukat under i kampen för tillvaron. Barnavårdsnämnden bad syster Elsa att mottaga den äldre av de båda föräldralösa gossarna. Den yngre, en liten beklagansvärd krympling, kom till militärhemmet för föräldralösa gossar i Potsdam. — Bland de äldre »stambarnen» på barnhemmet voro tre syskon, en gosse och två flickor. Fadern hade varit aktiv husarofficer, och syster Elsa kände honom väl från Sibirien och satte stort värde på honom för hans mod. Bedan i början av kriget hade han råkat i rysk fångenskap. Fyra gånger utförde han de djärvaste flyktförsök. Tre gånger blev han åter tagen. Fjärde gången lyckades han jämte två kamrater uppnå kinesiskt område, men de upp-hunnos även där av kosackerna och blevo alla tre skjutna. Barnens mor dog tidigt. De båda äldre barnen hade, medan hon ännu levde, kommit till Neusorge, och hennes sista önskan var, atl också det tredje barnet skulle få komma dit. Som ett minne från faderns grav hade syster Elsa tagit med sig ett par torkade steppblommor. Barnen bevara dem som ett vemodigt, men stolt minne av sin tappre far.--------- Vistelsen i Neusorge blev till välsignelse icke blott för barnen ulan också för de ungdomar, som fåll anställning där för alt hjälpa till. Hur skulle det kunna var i annorlunda i ett hus, där det över ingången stod anslaget: