115 smärtsamma budskapet gick ut över världen, att Elsa Brändström avlidit. Det skulle behövas en hel bok endast för att skildra alla de märkliga episoder under krigsfångearbetet, som ingenjör Cedergren fått vara med om. Sibiriens flesta läger under världskriget 1914—1918 fick han tillfälle besöka, och i Tomskdistriktet var han alldeles särskilt hemmastadd. Intressant var för mig en intervju med honom en dag i november 1948. Vi kollationerade varandras upplevelser — särskilt med hänsyn till de episoder som stå i samband med Elsa Brändströms namn. Här följer nu en sådan. En dag under hösten 1918, då ingenjör Cedergren var i arbete på sitt kontor i Tomsk, fick han telegrafisk kallelse från den ryske generalstabschefen i Semipala tinsk att infinna sig där för att bli medlare i en viktig angelägenhet. Krigsfångarna hade av ryssarna ålagts arbete vid ett järnvägsbygge men vägrat. Situationen var kritisk, planer på militärt ingripande från ryssarnas sida. Cedergren lyckades lösa tvisten på ett för båda parter tillfredsställande sätt och vann generalstabschefens be vågenhet. I Öst-Kamenogorsk hade den tjeckiske generalstabschefen sitt högkvarter. Plötsligt kommer därifrån häkt ningsorder på Cedergren. »Var än Cedergren anträffas, skall han arresteras och föras till tjeckiska högkvarteret.» Anledningen stod klar. Cedergren hade länge protesterat mot att de tjeckiska krigsfångarna skulle tvångsmobili-seras för den tjeckiska armén. Själv blev han nu biltog för sin modiga och konsekventa hållning som krigsfångarnas beskyddare. »Det skulle aldrig falla mig in alt arrestera er. Jag