116 råder er att försvinna på en tid*, var den ryske general -stabschefens uppmuntrande ord till Cedergren, då han visade honom telegrammet från öst Kamenogorsk. Nu följde några märkliga veckor i isolering på flykt för tjeckerna. Enda följeslagare var en österrikisk krigsfånge från fästningen Przemysl. Tjeckerna skickade ut patruller för att spana. Cedergren och hans följeslagare togo en flodångare på Irtysch men stego av båten innan den lade till vid den verkliga hamnen nedanför bergskedjan Altais utlöpare. Ty där var kontrollen och bevakningen mycket sträng. Flyktingarna sutto hela dagen gömda i en jordkula invid flodstranden. På kvällen kom en tjeckisk patrullbåt, och de hörde från sitt gömställe besättningen fråga efter en lång utlänning. Cedergren anskaffade hästar, och man red fram till en av de högsta topparna av Altai, Belucha. Det gällde att komma så långt bort i ensamheten som möjligt. Ryktet nådde de flyende, att de danska bröderna Marstrand skjutits av tjeckerna. De förstodo, att samma öde skulle drabba även dem, om de påträffades. Man mötte under flykten kalmucker. Till sist nåddes de s. k. Rachmanovkällorna vid Altai. Man red i bäckarna. Hästarna klättrade som stengetter. Den kost man hade under alla dessa veckor var fårkött. Bostaden var ett skjul intill hälsokällorna. Ingenjör Cedergren begav sig nu ensam på färd. Österrikaren var utmattad och stannade kvar vid Rachmanovkällorna. När ingenjör Cedergren efter strapatsrika färder i deu isolerade terrängen kom tillbaka ti il Rachmanovkällorna, var österrikaren återställd. De bröto nu upp pä gemen sam hemfärd. Denna gick först till floden Irtysch och med båt till Semipalatinsk. Den ryske generalstabschefen i Semipalatinsk visade nu nytt prov på vänskap genom