117 all anskaffa hyttplatser på en båt som skulle tillrygga-lägga den 80 mil långa färden från Semipalalinsk till Omsk. I Omsk sammanträffade jag med Gösta Cedergren. Nu kommer det dramatiska. Tjeckerna hade genom sina kunskapare fått kännedom om alt ingenjör Ceder-gren var med på båten till Omsk, ja, t. o. m. hyttens nummer hade delgivits passkontrollen i Omsk. Emellertid ville ödet, att ingenjör Cedergren vid ankomsten till Omsk ej befann sig i den hytt som vid avresan från Semipalatinsk ställts till hans förfogande. Den hytten hade Cedergren överlåtit till en dansk konsulattjänsteman, emedan det var en tvåmanshyll och denne hade sin hustru med sig — men följden blev nu att nämnde konsulattjänsteman arresterades i Omsk. Detektiverna i Omsk gå helt enkelt in i den hytt, vars nummer man fått angivet, och arrestera passageraren där såsom varande ingenjör Cedergren. En civilklädd tjeck — en detektiv — granskar Ceder-grens pass. »Aha, här har vi Cedergren. Försvinn!» — utbrister han. »Jag står i evig tacksamhetsskuld till Svenska Röda korset och till Elsa Brändslröm. De få la dansken som Cedergren.» Så var det Elsa Brändströms namn som den gången räddade vår modiga rödakorsdelegat vid den sista etappen av ett dramatiskt och spännande äventyr.