INFÖR BUDSKAPET OM ELSA BRÄNDSTRÖMS DÖD INGENJÖR GÖSTA GEDERGRENS RADIOTAL DEN 4 MARS 1948 Elsa Brändström-Ulich är död. Plötsligt och ofattbart har det smärtsamma budskapet kommit från Förenta Staterna, där hon och hennes familj funnit en fristad. Våren 1945 besökte hon sista gången sitt älskade fosterland, och i kretsen av de gamla Sibirienkamraterna berättade hon entusiastiskt om att hon var i färd med att skapa en världsomfattande organisation för att hjälpa barnen i de krigshärjade länderna. Att på några korta minuter teckna en bild av Elsa Brändström, en av vår tids största kvinnor, är en omöjlighet. Oupplösligt är hennes namn emellertid förenat med krigsfångehjälpen under och efter första världskriget. 1 egenskap av svensk rödakorsdelegat hade jag tillfälle att samarbeta med henne under tre kaotiska revolutionsår, 1917—20, i Sibirien och på nära håll följa hennes arbete. Elsa Brändström var som bekant dotter till generalen och ministern i Petrograd Edvard Brändström, en enastående duglig svensk representant, en man av karolintyp, aktad och uppskattad av alla han kom i beröring med. När kriget bröt ut genomgick Elsa Brändström tillsammans med en del societetsdamer en sjukvårdskurs i Petersburg. Hon trädde omedelbart i tjänstgöring, och pa