123 Trotski. No nian s land, ca 50 km brett, passerade de åkande med sex bondskjutsar. På den första vajade en svensk flagga. Spänningen var stor. Skulle de bli beskjutna från något håll. I går hade kanonerna mullrat här. Revolvrarna höllos beredda, man hade varnat dem för kringstrykande rövarband. Döda hästar och sönderskjutna kanoner och vagnar lågo här och var. Plötsligt efter tolv timmars färd smäller det några skott. En vit kavalleripatrull för dem till kommendanten, som var förvånad över att de klarat sig igenom. Soldaterna voro nämligen förbittrade på alla utlänningar. Spioner sade de. Mal och husrum voro emellertid utmärkta, och alla voro glada att frontresan gått så lyckligt. Nu skulle de snart vara i Omsk. Dagen därpå blevo de emellertid obehagligt överraskade, då de förklarades vara arresterade som spioner av tjeckiska legionärer, som här voro i aktion. Tillsammans med sex soldater med påskruvade bajonetter fördes de till Jekaterinburg i en godsfinka. Under resan beslöto de att förstöra alla anteckningar och onödiga papper genom att försöka äta upp dem. Detta måste ske med den yttersta försiktighet, ty bevakningen stirrade på dem. En del papper, särskilt fullmakter, utskrivna på tjockt Lessebopapper med anilinband, visade sig vara synnerligen hårdtuggade. I Jekaterinburg insattes hela sällskapet i en ordinarie arrestantvagn och utfordrades med en bedrövlig fångkost. Nya förhör med hot att de skulle bli skjul na inom 24 timmar följde. Två danska delegater hade dagen innan blivit skjutna som spioner, uppmuntrade förhörsledaren dem med. Detta var också sant. De unga danskarna foro som kurirer och medförde ett större penningbelopp, som tjeckerna efter dådet lade beslag på. I vagnen funnos flera arrestanter, kom man så små