Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 22. Den 28 maj 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MlSSfONSFÖRBUNDE T.
373
DÄR MISSIONÄRER MÖTAS.
Brev från Bryssel.
Av missionär Josef Öhmeman.
Då jag för ett par månader sedan lämnade
Göteborg för att studera någon tid i Belgiens
huvudstad, beredde jag mig på att bliva ensam
som svensk missionär. Vi hade visserligen sex
missionärer, som studerade i Paris, men ingen
som för tillfället vistades i Bryssel. Stor blev
därför min glädje, då jag snart nog
sammanträffade med tvenne svenk-amerikanska
missionärer, som också ämnade sig till Kongo. Snart
ökades kretsen med ytterligare fyra.
Dessa vänner tillhöra ett nystartat sällskap,
som bär namnet Svensk-amerikanska Missionen
i Kongo. Bakom dem står Svenska Frikyrkan i
Amerika, en organisation liknande Svenska
Missionsförbundet därute.
Redan i Kongo fingo vi göra bekantskap med
en grupp av deras missionärer. På Londe hade
vi mycken trevnad tillsamman, och vi erforo, att
vi hade mycket gemensamt. Dåligt gick det för
dem att tala vårt vackra språk, ty de voro alla
födda i Amerika, men då vi samlades kring det
svenska kaffebordet ocli började tala om vårt
Sverige, då blev enheten fullkomlig. Alla visste
de, varifrån de härstammade, och så funno vi,
att den ene var västgöte, den andre
värmlänning, o. s. v.
Av de sex, som nu äro i Bryssel, är blott en
född i Sverige. Vi måste därför mestadels tala
svensk-amerikanska, vilket är ett högst
intressant språk. Ibland blir det nästan bara
engelska, Och ändå hålla dessa vänner styvt på, att
de äro svenskar.
Men dyrbarare än alla nationella band är
dock brödragemenskapen i Herren. Snart
kommo vi samman på söndagarna för att gemensamt
uppbyggas av ordet och bönen. En av oss fick
i uppdrag att för varje gång vara vår pastor.
Alla voro vi besjälade av längtan efter
himmelsk kraftuppfyllelse inför arbetet, som
väntade därute i Kongo. Herren har ock mött
oss-med sitt goda, varöver vi äro glada och
tacksamma.
Jag tror, att det särskilt för en ordets
förkunnare ligger en fara i att bliva avskild från
direkt arbete för Herren. Så kände jag det själv
efter någon tid. Det andliga arbetet kräver
mycken bönekamp, och man drives fram till
Herrens närhet, Den sista kvällen jag tillbragte
i Sverige, var på ett väckelsemöte. Iiär blev det
så tyst, och jag kände mig i viss mån arbetslös.
Under sådana förhållanden, då allt liksom går
av sig själv, då händer det lätt, att
böneum-gänget med Herren icke blir så varmt som det
var, då arbetet krävde mycket. Då blir ock
glädjen i Herren lidande.
Vi hade gjort dessa erfarenheter nästan
samtidigt, vi svensktalande Herrens sändebud, och
vi voro därför så glada, då vi för kort sedan
fingo möta vår Frälsare vid hans egen måltid.
Ett av våra rum fick tjäna som möteslokal, och
vår servis var icke dyrbar. Herren är dock icke
beroende av dessa yttre ting, då han vill
välsigna sina tjänare. Det är hjärtebeliovet, han
söker. Nog blev det en allvarlig stund för mer
än en av oss, men ock en salig stund. Herren
var mitt i vår krets. Han talade till våra
hjärtan, han förlät oss vår liknöjdhet och gav oss
sin rika frid. Var det icke just sådana stunder
som våra föregångare fingo uppleva, då de
tryckta och trängda sammankommo på liknande
sätt inför Herrens ansikte? .
Efter hand har jag ock gjort bekantskap med
flera engelska och amerikanska
kongomissionärer. Några av dem bo liksom jag hos pastor
Anet, densamme, som avlade besök på vår
konferens i Stockholm förra året, Hans hem är ett
sannskyldigt missionärshem. Alla måste tala
franska. Den, som bryter mot regeln och talar
sitt eget modersmål, böte fem centimes. För mig
är risken ringa, ty jag är ensam svensk. Värre
är det för mina engelsktalande vänner. All lag
är ju god, ocli denna isynnerhet, ty vi göra goda
framsteg i språket.
En gång i veckan föreläser pastor Anet över
Belgiens och Kongos historia. Vi få veta, att
Belgien, som icke är större än Småland, ändå
har en folkmängd på 8 millioner och att
Belgiska Kongo, som har samma invånaretal, är
83 gånger större än moderlandet. Vi följa med
intresse huru! |lamländare och valloner, som tala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
