Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 32. Den 6 augusti 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
542
MISSIONSFÖRBUNDET. 460
Utanför vårt predikotält.
som kunde springa gjorde det, ocli
kvinnorna, som ha dåliga fortskaffningsmedel,
kommo så fort de kunde även de. Dibarnen
lågo vid sina mödrars bröst, ty mor ville ut för
att höra och se, och då hon ej hade någon att
lämna den lille till fick den följa. Vårt
auditorium var ej så lite rörligt och brokigt tillika.
Jag söktë först klargöra för dem vårt ärende
oeh syfte med tältet och dess mission. Efter mig
talade tre evangelister. Då clen sista slutat sitt
tal, hade tre timmar gått. Men vår stående
publik stod ännu stilla och frågade, om vi ej hade
mer att säga? När vi slutat, frågade man: Bli
Ni kvar här i morgon? Oeh då vi sågo deras
iver att få höra kunde vi ej annat än säga: Vi
bli här i morgon med. Välkomna åter! Vi läto
vårt tält stå där i tre dagar. En e. m. hade min
hustru och bibelkvinnan möte endast för
kvinnor.. Men det var lättare sagt än gjort. Här som
överallt, när kvinnorna komma i rörelse, vilja
allt männen vara med oeh se på. Gamla och
unga kvinnor kommo ett par timmar före
mötestiden, flickor i alla åldrar styrde sina steg
till predikotältet, och snart var det fullt och mer
än fullt, enligt vår uppfattning. Men sedan
kröpo de in liär och var. Genom dörröppningen
kunde de ej tränga sig in. Männen tyckte, att
min bestämmelse var allt för hård. En man
med rätt så långt skägg styrde sina steg in i
tältet, och då jag sade, att det var bara
kvinnor, som kunde få komma in nu, strök han på
sitt långa skägg och sade: en man
som har skägg må väl få lov att
gå in? Nej, sade jag, skäggglösa
ynglingar och åldringar, som ståta
i skägg, behandlas lika här. Då
ban hörde detta, sade han: Skägg
värderas intet i dag.
Efter tre dagar togo vi ned vårt
tält och foro till en liten
marknadsplats, kallad Tsong-Lå-ki. Här
slogo vi upp vårt tält i stadens
centrum. Där stannade vi fyra
dagar ocli predikade fyra gånger
varje dag. Och då vi ej
predikade, samtalade vi med dem, som
stannade kvar och voro
intresserade. Folket undrade först, om vi
skulle slå oss ned hos dem en ticl
för att göra affär i tobak ocli bomull. Men snart
fingo de klart för sig, att vi predikade
evangelium och drevo ej affärer. Folket var ivrigt
att få höra, och många kommo igen gång på
gång. Först kommo de ensamma, men så
småningom kommo de med andra i sällskap. Detta
gjorde, att vi filigo mer folk, desto längre vi
stannade. Vi sade dem att om de ville sitta,
hade de att taga stolar och bänkar med sig.
Det var i sanning härliga dagar i vårt tält.
Män kommo från sina åkrar med de
långskafta-de hackorna på sina axlar och dessa togo de med
in i tältet, ty om de lämnades utanför, fruktade
de att det. kunde »växa ben» på dem och så gå
åt orätt håll.. . Vid dessa tillfällen såg det ut,
som vi haft en redig livvakt att tala till. I byns
skola hade vi ock möte. Då jag giek dit för att
höra, om vi kunde få hålla ett möte där, sade
läraren: »Vore väl om dessa förmörkade barn
kunde få höra något till deras upplysning.» Dag
och stund bestämdes, och jag infann mig i rätt
tid. Men då hade endast sex gossar av trettio
infunnit sig. Jag såg väl lite besvärad ut, men
läraren sade: Vänta bara, de komma nog så
småningom. Då jag väntat på dem närmare en
timme, voro så gott som alla på sina höga
pallar vid sina höga bord, och då läraren slagit ett
par gånger med sin karbas i bordet, blev det
tyst, och vi började vårt tal. Vi talade om Gud
som skapat allt och alla, hur människan föll i
synd, hur vi alla blivit syndare samt om sättet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
