- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 12. 2. Carl Johan och hans tid (1828-1844) /
56

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skilliga andra motioner blifvit väckta i uppenbart syfte
att undergräfva konungens anseende ock förminska den
vördnad, man vore honom skyldig. »Att under sådana
förhållanden föreslå upphäfvandet af allt straff på dem,
som inlåta sig i gemenskap med den utländske
tronpretendenten eller hans slägt, samt att derjemte ohemult
klandra Sveriges lagstiftande, åklagande, dömande och
verkställande makter för det att de understått sig, emot
hr grefvens mening, stifta, åberopa, tillämpa och
hand-hafva en af vederbörligt konstitutionsutskott opåtald
lemnad författning; det synes åtminstone vara ett försök
att fresta, huru mycket samhällsbanden tåla. Och hvem
är den, som frestar? Just den, som våra elektorer satt
främst ibland samhällsbandens vårdare under innevarande
riksdag; den, som icke desto mindre förer det bittraste
språket mot styrelsen; den, som är de missnöjdes synlige
anförare och hufvudman.» Talaren hade i början ämnat
yrka vägran af remiss å motionen, men hade afstått
derifrån, »icke af tvekan om rättvisan att så göra eller
om framgången deraf», utan derföre, att om man nu
efter motionstidens slut vägrade remiss, så skulle det se
ut, som om man ej vågade låta motionen komma till
lagutskottet och derigenom till de öfriga stånden, emedan
man misströstade om deras beslut, hvilket, hvad talaren
anginge, icke vore förhållandet.

På detta tal, som mottogs med blandade bravorop
och hyssjuingar, svarade grefve Ancicarsvärd med ett
anförande, hvars karakter kan bedömas af följande ord,
hvarmed det inleddes: »Jag får uppriktigt bekänna, M. H.,
att jag aldrig i hela den konstitutionela verlden erfarit,
att någon ännu i tjenst varande minister funnits, söm
vågat ådagalägga sådana tänkesätt och vara en sådan
enväldighetens, godtyckets och laglöshetens apostel, som
f. d. tillförordnade hofkansleren, statssekreteraren von
Hartmansdorff.» »Talaren afbröts här af ganska starkt
buller och stampningar i salen», heter det i protokollet,
men han fick ersättning genom sina anhängares
bifalls-yttringar efter följande tirad: »Jag får med den rättighet,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:13:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/12-2/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free