- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 9. Carl Johan och hans tid (1814-1817) /
237

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kort derefter begifver sig Armfelt också verkligen

o O D O

till Årainne, lemnande kriget och politiken åt sitt öde,
utan att dock kunna undertrycka en smärtande känsla
att se sig aflägsnad från skådeplatsen für de stora
verlds-händelser, som nu med segrande hastighet utvecklade
sig och i hvilka han hoppats att sjelf få utföra en af
de förnämsta rollerna. Om under bördan af sina
krossade förhoppningar tidningen om den af honom så
fanatiskt hatade Napoleons fall kunde skänka någon
hugnad, så fick han visserligen före sin död emoltaga den’):
men hans egen isolerade belägenhet midt under den stora
verldskampen, hopade finansiella bekymmer— ett
gammalt ondt i hans lefnad —, tilltagande kroppsliga
smärtor och måhända mer än ett hjertfrätande minne bidrogo
att gjuta bitterhet öfver hans sista dagar.

Tanken på Sveriges ära och lycka, det tacksamma
minnet af Alexanders välgerningar följde honom till lif—
vets slut. Han hoppades mycket godt för Sveriges
framtid af föreningen med Norge, denna »präktiga skänk,
som kronprinsens kraft och snille skall erbjuda sitt nya
fädernesland»3). För Carl Johan stegrades hans
beundran allt mer och mer. »Kronprinsen — skrifver han
tlen 23 Febr. 1814 — lyfter sig med hast mot
odödligheten och, om Svenskarne visste hvad tacksamhet vill

jorden fiuner hon bvad som denna vägrade henne under
vandringen på densamma. — Men betraktelserna öfver allt
detta föra oss för långt. . . . Hade jag väl i min ungdom
kunnat föreställa mig, att den ädla Blindbocksleken skulle
vara bilden af menniskolifvet och lösningen af det system,
som jag på min ålderdom skulle adoptera!»

’) Han skrifver med anledning deraf: »Det långa och tragiska
dramat nalkas då sin upplösuing — och på hvilket
underbart sätt! llvem kan val undgå att i allt detta spåra
försynens hand? Och denne hufvudaktör, nyss så firad och
beundrad: huru liar han ej blifvit störtad i grund! Huru
smickrande för min egenkärlek att aldrig, icke ens ett
ögonblick, gjort någon eftergift åt denne på alla goda
egenskaper blottade äfventyrare» o. s. v.

3) Armfelts bref, dat. Petersburg d. 12 Febr. 1814.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:12:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/9/0259.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free