Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•349
sr herre öfver de hemligheter, sora ej angå staten. Jag har
sannerligen varit i stor förlägenhet, huru jag skulle redogöra
för det samtal, H. M. drottningen af Spanien värdigats skänka
mig, och jag kunde dock ej fördölja den förnämsta källan till
mina notiser, utan att väcka tvifvel om deras
sanningsenlighet. Jag tillstår öppet, att, trots dessa skäl, som synas mig
ganska talande, vågade jag ej låta E. K. H. ensam få
kännedom om resultatet af mina forskningar af fruktan att skaffa
mig på halsen en obehaglig affär med vår ministere, som
trakasserar mig allt hvad den kan och Gud allena vet af hvad
orsak. Jag beslöt mig slutligen att intaga i mina depescher
blott hvad som var nödvändigt för uppfattningen af det hela,
och att supplera det med enskildheter, som adresserades till
E. K. H. Och hvad dessa beträffar, förmodar jag, att H. M:t
drottningen till stor del besparar mig besväret, emedan hon
skrifver direkt till E. K. H.
Hvad först angår mitt samtal med herr de Valence, bör
jag här tillägga, att han meddelade mig (i förtroende, sade
han) några anmärkningar, som åtskilliga personer gjort öfver
några ställen i E. K. H:s tal. An hade kejsaren och
Frankrike för litet omnämnts, än ville man se ett slags utfall mot
den katholska religionen i E. K. H:s svar till erkebiskopen;
och slutligen hade man i några satser funnit uttalanden till
förmån för tankefriheten i politiken. E. K. H. torde finna, huru
lätt det var mig att svara herr de Valence sådant, som syntes
mig passande att framföras, och han sjelf gjorde E. K. H.
rättvisa, i det han medgaf haltlösheten af dessa
anmärkningar, liksom om man, när man talar till kårer och deputationer
inom ett land, skulle kunna oupphörligt tala om andra
herskare och om andra folk (och E. K. H. har likväl gjort det i
sitt tal vid ankomsten till Sverige och i sitt tal till ständerna,
de enda tillfällen, då dessa ämnen voro på sin plats); liksom om
ett ädelt och upphöjdt sinne ej vid antagandet af en annan
religion borde uttala sin öfvertygelse; liksom om E. K. H., som
mottagits på ett sådant sätt af alla nationens klasser, ej skulle
kunna med vänlighet mottaga och uppmuntra dem, som betygat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
