Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256
M 118.
Benjamin Constant till H. K. B. Kronprinsen Karl
Johail, Hannover den 3 februari 1814.
Nådig Herre!
Jag skall hafva äran att i morgon tillställa E. K. H. de
noter, som ni täckts önska. Jag hade redan gjort ett utkast
till dem, men jag skulle vilja gifva dem en mera
sammandragen form och några timmar af denna natt skola af mig
användas för att fullborda dem. Jag har ytterligare tänkt på
E. K. H:s godhetsfulla anbud. Det är min lifligaste önskan)
och jag skall blifva lycklig, om ni tillåter mig att egna min
tjenst åt er. Ni känner min ställning här, som skulle vara
angenäm och utmärkt utan deu önskan, som hvarje vän af
Frankrike och friheten hyser att se detta land befriadt och att
få lefva der. Jag är skyldig den bästa bland qvinnor och
hennes familj att ej förändra min belägenhet annat än för att
förbättra den, men när jag säger förbättra den, menar jag,
N. H., mera det, som är hedrande, än förmåner af annat slag,
på hvilka jag aldrig satt värde. Jag tror till och med, att jag
för att ej stöta Svenskarne, om jag följer E. K. H., bör hafva
en titel, som gör denna lycka till en skyldighet för mig. Jag
tillägger, att med afseende på det arbete, som jag publicerat,
skulle E. K. H. genom att fästa mig vid sin person gifva ett
ytterligare vitnesbörd om sin tillgifvenhet för frihetens idéer,
hvilkas hopp och ärorika försvarare ni är; och under detta
förhållande skulle jag kunna tjena er ännu bättre i Frankrike.
Men att bestämma en titel är mig omöjligt, då alla äro lika
dyrbara för mitt hjerta, för så vidt de fästa mig vid er person
och skilnaden endast finnes för verlden. E. K. H. ensam kan
bedöma, hvilken passar bäst, för att jag icke må synas gå
någon Svensk i vägen.
Huru härmed än må blifva, ber jag E. K. H. säga mig,
hvad ni anser ej medföra någon olägenhet, och, jag upprepar
det, jag skall blifva allt för lycklig, om jag kan egna er min
helsa och mina krafter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
