- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Bihang 3 /
263

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•263

hoppas emellertid, att mina affärer ej skola blifva så dåliga,
att de tvinga mig att begagna mig af det anstånd, du beviljar
mig, och om det är mig möjligt att före förfallotiden betala
dig de 127,760 francs, skall jag göra det. Jag önskar mycket,
min käre Gerard, att betala min skuld, dervid alltid
bibehållande den tacksamhet, som jag är dig skyldig för den tjenst,
som du gjort mig.

Jag ämnar gå i fält före slutet af denna månad. Den
svenska flottan består af mer än 100 fartyg, deraf 72
kanonslupar, förande hvar och en två kanoner af stor kaliber. Jag
skall komma att stå i spetsen för 40 tusen man och skall
dessutom hafva 20 tusen i reserv. Den hänförelse, som i Sverige
råder till min fördel, ger mig utsigt om en fullständig
framgång och jag hoppas, att Gud skall kröna mina ansträngningar
och välsigna mina företag. Jag döljer ej för mig, att den
tillgifvenhet, som Svenskarne hysa för mig, beror af den aktning,
som jag ej upphört att visa deras lagar, och af de stora
uppoffringar, som jag gjort för deras skull. Om Frankrikes förre
kejsare velat respektera detta folks frihet och oberoende, skulle
jag ej haft någon anledning att väpna mig mot honom. Hans
ära hade till den grad bländat och tjusat sinnena i Sverige,
att till och med mina trognaste vänner betraktade mitt beslut
som en handling af förtviflan å min sida. Jag ensam,
förlitande mig på heligheten af den sak, som jag gick att
försvara, mätande omfånget af min ställnings pligter, tvekade ej
att göra mitt beslut kändt och sökte bundsförvandter. Jag
suckade, jag har utan tvifvel lidit af att vara försatt i
nödvändighet att bekämpa mina gamla landsmän, dem till hvilka jag
stod i skuld för min ära, men jag hade intet val. Sverige var
angripet, en af dess provinser var borttagen, alla
betänkligheter borde tystna inför den tvingande nödvändigheten att
hämnas förolämpningarna. Den franska äran bar gått förlorad
i följd af det orättvisa infallet i Pommern. Jag begär ej något
af någon. Jag önskar blifva glömd bland Nordens klippor.
Jag har ofta sagt till Frankrikes sändebud i Sverige, att jag
var nöjd med detta lands berg och skogar, och att man skulle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:14:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/iii/0281.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free