Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Strindberg - V. Mäster Olof. — Förebilder. — Olika redaktioner av dramat. — Prosadramat. — Grundtanken. — Det historiska. — Mäster Olof är ett problemdrama och en bekännelseskrift. — Karaktärerna. — Dramats form. — Dess yttre öden. — Versdramat. — Jämförelse med prosadramat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 O
AUGUST STRINDBERG
att episkt uppbygga dramat och indela det i ett flertal tablåer,
men ej nyttja den traditionella scenindelningen.
Slutligen och icke minst har Strindberg påverkats av Ibsens
stora problemdrama »Brand». Om någon var väl förberedd att
förstå detta, var det Strindberg, som genomlupit hela
utvecklingen från ortodoxi till ateism och därunder icke minst varit
en ivrig läsare av Kierkegaard. Det djupaste problemet i Brand
är angreppet på människornas slapphet: de vilja icke offra allt
för idéen, och detta problem är ställt på det religiösa området:
människorna gå på ackord med gud. Brand är upprorsmannen
och reformatorn, vars ord till folket är: allt eller intet.
»Mäster Olof» är Strindbergs första storverk. Det föreligger
i två olika versioner, den ena på prosa, den andra på vers.
Prosadramat skrevs, som redan nämnts, sommaren 1872 på
Kymmendön, men trycktes först 1881 i »I vårbrytningen». Då
det icke antogs till spelning, försökte Strindberg under de
närmaste åren omarbeta det. På detta sätt tillkom ett nytt drama
på vers, som efter många försök i olika riktningar var färdigt
1876. Det trycktes 1878. Det blev likväl prosadramat, som
först kom upp på scenen. Versupplagan spelades först 1890
på Dramatiska teatern. Strindberg föredrog själv prosadramat,
som också utmärker sig genom större djärvhet och mera
omedelbar kraft. Det är detta, som här först skall behandlas.
»Mäster Olof» är ett av dessa utvalda diktverk, som sätter
gräns mellan gammalt och nytt. Det är det första, i vilket
Strindberg funnit uttryck för allt det, som under ungdomen glött
i djupet av hans själ. Här uppenbarar sig för första gången
den nya riktningen, naturalismen. Mäster Olof är reformatorn
och revolutionären, en gestalt, i vilken Strindberg under denna
period gång på gång inkarnerar sig.
När dramat börjar, sitter Olof och »leker», som det heter.
Han inövar med sina scolares Tobiae Coniedia. Också
Strindberg hade sökt komma bort från livets allvar genom att »leka»,
som han uttrycker sig, d. v. s. genom att utöva sin poetiska
gärning. Strindberg brukade ju se ner på denna som antikverad.
Laurentius Andræ uppträder emellertid och manar honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
