Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Strindberg - V. Mäster Olof. — Förebilder. — Olika redaktioner av dramat. — Prosadramat. — Grundtanken. — Det historiska. — Mäster Olof är ett problemdrama och en bekännelseskrift. — Karaktärerna. — Dramats form. — Dess yttre öden. — Versdramat. — Jämförelse med prosadramat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 O AUGUST STRINDBERG
att predika, att riva ned den gamla tron, att gå vidare i Luthers
fotspår. Av Lars’ ord märker man tydligt, att Olof är den
utkorade, den av Herren utvalde, som endast väntar på det
rätta ögonblicket för att framträda. Lars citerar för att väcka
honom ett bibelställe: »Och Herrens ord skedde till Jeremias.
Jag kände dig, förrän jag tillredde dig i moderlivet, och
utkå-rade dig, förrän du av modren född vart, och satte dig till en
profet bland många folk. Men Jeremias sade: ’Ack Herre,
Herre, jag duger icke till att predika, ty jag är för ung’.»
Med liknande ord söker Olof övertyga Lars, att han ej
kan åtaga sig värvet. Likvisst brinner han av stridslust. Det
behövs endast, att vrångheten lyser honom i ögonen, för att han
kastar alla betänkligheter och orädd stiger fram. Biskopen har
stängt kyrkan, emedan folket icke fullgjort sina utskylder till
kleresiet. Olof låter då klockan ringa till vespergudstjänst och
predikar Guds ord på svenska.
Varom handlar nu dramat? Man kunde vänta sig, att det
skulle handla om den lutherska reformationens införande i Sverige,
eftersom Mäster Olof är huvudpersonen. Men det är icke fallet.
Det är lätt att se, ty reformationen är genomförd i tredje akten,
och då skulle således dramat varit slut, om det haft detta ämne;
i själva verket är det först då, som hjälten råkar in i
huvudkonflikten.
Visserligen är Olof lutheran i den meningen, att han
fördömer katolicismen, aflatshandeln och helgondyrkan. »Tron I»,
yttrar han till de fromma nunnorna i Sankta Clara kloster, då
de komma dragande i procession med sina reliker, »Tron I, att
edra avgudar kunna avvärja pesten, som den ende Guden skickat
er till straff! Tron I, att Herren finner dessa benstumpar, som
I bären i skrinet, så behagliga, att han förlåter edra gräsliga
synder! Bort med styggelsen!»
Men Mäster Olof är alls icke nöjd med den reformation,
som genomföres på Västerås’ riksdag. När adelsmannen för
honom uppläser de olika beslut, som där fattats, svarar han:
»Är detta allt?» Och när adelsmannen räcker honom fullmakten
på kyrkoherdebeställningen i Storkyrkan, svarar han: »Detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
