Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Strindberg - V. Mäster Olof. — Förebilder. — Olika redaktioner av dramat. — Prosadramat. — Grundtanken. — Det historiska. — Mäster Olof är ett problemdrama och en bekännelseskrift. — Karaktärerna. — Dramats form. — Dess yttre öden. — Versdramat. — Jämförelse med prosadramat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 O
AUGUST STRINDBERG
var allt jag kämpat och lidit för! En fullmakt, en kunglig
fullmakt! Jag tjänte Belial i stället för Gud!»
När man känner Strindbergs utveckling under dessa år och
erinrar sig, huru han i ett visst skede betecknade sig som ateist,
är det klart, att han ej heller kunde vara intresserad av
reformationens införande. Den kunde icke värma honom att skriva
ett drama. Den reformation, som han predikade, var en annan.
Hans sympati följer Gert och vederdöparnes uppträdande i
dramat, den rörelse, vilken, som Gert uttrycker sig, bär i sin
sköld ej blott uppror mot påven utan även mot kejsaren: striden
för »andligt liv och andlig frihet». I denna ser Strindberg
historiskt riktigt den rörelse, som förebådar franska revolutionen
och socialismen. »Vår skörd var ej mogen», säger Gert, innan
han går till döden. »Det skall falla mycket snö, om höstsäden
skall gå, ja, sekler skola förgå, innan man får se ens en brodd!
De sammansvurna äro gripna, säger man och håller
tacksägelser; man misstar sig; här gå sammansvurne runt omkring oss,
i de kungliga gemaken, i kyrkorna och på torgen, men de våga
ej, vad vi vågat, dock skall det komma en gång.»
Den tragiska konflikten i stycket inträffar, då Olof ansluter
sig till vederdöparna och går emot konungen.
Sammansvärjningen upptäckes, Olof dömes till döden, men benådas, sedan
han offentligt gjort avbön. Långt bort i kyrkan ljuder Gerts
sista ord till Olof: »Avfälling!» Detta är dramats slutreplik.
Men i djupare mening är även vederdöparerörelsen endast
tänkt som ett särskilt mönster i tidernas väv. Vilja vi tränga
ned till dramats grundidé, måste vi gå ännu ett stycke djupare.
Strindberg säger, att han först tänkt kalla dramat »Vad är
sanning?», men han avstod, då titeln ej var lämplig för ett
drama. Men den tanke han velat belysa är den: allt förändras,
även sanningen. Den är alltid endast relativ. Vad som var
sanning i går, behöver därför icke vara det i dag. Den
lutherska reformationen, som var av stort värde, då den
genomfördes, betyder icke mycket för oss nu levande. Allt är statt
i utveckling. När Olofs moder förebrår honom hans villoläror
och frågar, om han anser, att hon och släktet före henne levat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
