Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Strindberg - VII. Framgång och försonlig stämning. — Gillets hemlighet. — Gamla Stockholm. — Svenska folket. — Nytt omslag. — Det nya riket. — Herr Bengts hustru. — Lycko-Pers resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 O AUGUST STRINDBERG
I själva verket träffades han nu för första gången allvarligt
av kritiken, — och nu blev det också slut på hans försonliga
stämning. »Svenska folket i helg och socken» följes omedelbart
av Det nya riket, skildringar från attentatens och jubelfesternas
tidevarv, de båda böckerna höra tillsammans, huru olika de än
kunna förefalla. De äro framsprungna ur samma stämning,
begäret att sätta över klyftan mellan det officiella ordet, »den
allmänt uttalade meningen» och de åsikter, som verkligen tänktes
av folket. Hade han i det förra arbetet angripit den härskande
uppfattningen av svenska folkets öden, angrep han här den
reaktion, som efter representationsreformen utbrett sig över landet
i stället för den morgonrodnad till en ny tid man då väntat.
Strindberg fortsätter i detta arbete den samhällskritik han börjat
i »Röda rummet».
Idéen till sitt arbete hade Strindberg fått vid läsningen av
Grenville Murrays Men of the second empire, som Strindberg
läste i fransk översättning, en samling kvicka, synnerligen
personliga skildringar från andra kejsardömet, men framställningssättet är
liksom i »Röda rummet» påverkat av Dickens’ burleska manér. På
titelbladet står också som motto ett citat ur »Pickwickklubben»:
»Ni är en humbug, Sir!»... »Jag skall tala tydligare, om ni
önskar det. En bedragare, Sir.» Detta motto angiver
Strindbergs syftemål: han ville blotta all den officiella lögnen och
humbugen, komma åt orörligheten och stillaståendet i det
svenska samhället. Och intet annat svenskt samtida arbete har så
öppnat den stora allmänhetens ögon för motsatserna mellan
gammalt och nytt som Strindbergs »Det nya riket». Dess verkan
sammanfaller i Sverige med Max Nordaus Die conventionellen
Liigen der Kulturmenschheit 1883, som på svenska utkom 1884
och som på ett liknande sätt, fast mindre personligt, sökte döda
föråldrade och utlevade åskådningssätt. »Alldenstund», säger
Strindberg, »samhället är byggt på brutna överenskommelser,
det vill säga lögner, hava de ursprungligen enkla förhållandena
blivit så invecklade, att den offentliga lögnen blivit en stående
nödvändighet, en slags tyst samhällsöverenskommelse, som icke
utan sina vådor kan brytas. Sålunda ser man vilka förfärliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
