Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Strindberg - VII. Framgång och försonlig stämning. — Gillets hemlighet. — Gamla Stockholm. — Svenska folket. — Nytt omslag. — Det nya riket. — Herr Bengts hustru. — Lycko-Pers resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 O
AUGUST STRINDBERG
rubbningar ett i rattan tid uttalat sant ord kan medföra, och
det är icke på skämt man kallar en sådan indiskret person
sam-hällsvådlig. Äro vi själva oskyldiga? Hava vi aldrig ljugit?
Jo, vi hava det alla, ända sedan vi voro barn! Härmed mena
vi icke det försynta förtigandet av obehagliga men likgiltiga
saker, som icke kunna gagna uttalade, men öka trevnaden
outsagda.»
»Vi började i större skala, då vi vid altaret ljögo oss till
rättigheten att få betala skatt, exercera beväring, få syssla och
bli statsråd. Vi ljögo sedan med berått mod och med löjet på
läpparna, då vi på ett latinskt lexikon (när bibiarne icke räckte
till) avlade trohetseden inför Akademiska Konsistorium.»
»Huru ofta ha vi icke sedan ljugit i tentamina! Professorn
frågar, huru många personer i Gudomen. Vi svara tre, men
mena på sin höjd en. Professorn frågar om 1772 års revolution
var nyttig eller skadlig för Sverige. Vi svara nyttig, men äro
bergsäkra på att den var skadlig.»
»Professorn frågar oss om orsakerna till Sveriges deltagande
i trettioåriga kriget. Vi svara religionsnit, men veta, att det
var politik eller ärelystnad. För tio år sedan svarade vi på
frågan, vilken den enda förnuftiga presentationen är:
ståndsrepresentationen; i dag svara vi: tvåkammarsystemet, ehuru vi
icke anse någondera förnuftig.»
»När vi träda ut i livet är det första vi få lära oss: att tiga;
förtiga viktiga sanningar, som förtegna kunna skada
medmänniskors och samhällets välfärd.»
»Hur många gånger man tegat, då man bort tala!»
»Vi bli ofta förtjusta i medmänniskor, då vi träffa dem i
glada samkväm! Varför? De upphöra att ljuga! De äro sanna!
Man blir betagen i sin bittraste ovän, därför att man upptäcker,
att han icke menat, vad han sagt på fullt allvar, och vi förstå,
att omständigheterna (samhället) tvungit honom att förfäkta en
dumhet. Han är kanske beredd att erkänna det, om han blir
varm, och de värsta kämpar kunna le mot varandra som augurer,
när de råkas mellan skål och vägg — blott man icke håller tal,
ty då är man inne på offentligheten och då måste ljugas.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
