Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A. U. Bååth - II. Biografiska data och utvecklingsgång. — Hans congenialitet med landskapet. — Tidigare författarskap. — Hans arbetssätt. — Hans dikter äro små tavlor. — Olika diktsamlingar. — Tillfällighetsdikter och fosterländska sånger. — Genremålningar och situationsbilder. — Landskapsbilder. — Slättens karaktär. — Episk diktning. — Slutkaraktäristik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A. U. BÅÅTH
universella bildning och mästerliga herravälde över formen lågo
oändligt fjärran frän Bååth. Snarare kan man säga, att den
realistiska stil, som Bååth införde i svensk poesi, står i den
skarpaste motsats till Tegnérs bildrika och praktfulla retorik.
Bååth var under uppväxtåren mera intresserad av friluftsliv
än av läsning. Han gick i skolan i Malmö, men var ytterst lat,
ända tills han kom i femte klassen, då han plötsligt ryckte upp
sig och kom hem med premium. Den angenämt överraskade
fadern belönade denna bragd med att uppfylla hans länge närda
önskan efter egen ridhäst. Ungdomen igenom var det sedan
Bååths största lust att, iförd gula ridbyxor och blå jacka med
guldknappar, ströva omkring till häst pä skånska slätten. Mer
än en dikt har tillkommit under dylika promenader under vackra
aftnar eller månljusa kvällar:
Då byagatan i månsken glänser
och skugga lagt sig i alla vrår,
och alla vägar de skina vita
och byn så stilla och andlös står.
Aderton år gammal blev Bååth 1871 student i Lund och kom
till universitetet. Hans examensstudier voro nog, som
skaldernas ofta äro det, tämligen oregelbundna; eljest läste han
åtskilligt, levde ett muntert studentliv och tyckes först hava blivit känd
såsom spexförfattare. Småningom samlades hans intresse för
isländskan, kanske isynnerhet sedan han i Köpenhamn, — där han
som Oehlenschläger-Tegnérsk stipendiat vistades långa tider —
gjort bekantskap med den isländske forskaren, Eirikur Jonsson,
utgivaren av ett isländskt lexikon. Denne var viceprost i
Regensen, och i hans hem samlades den talrika isländska
kolonien. Bååth blev snart en gärna sedd gäst i denna krets. Om
den entusiasm, varmed han omfattade isländsk kultur, vittnar
den dikt om Island han skrev till det stora studentmötet och
som ännu i översättning lär sjungas på sagornas ö. Sysslandet
med den isländska diktningen blev av stor betydelse för hans
egen gärning som skald; därom vittnar nästan varje rad han
skrivit. Själva kärvheten och hårdheten i tonen, kanske också vissa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
