Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ernst Ahlgren - Föräldrar och uppfostran. — Hon får ej bliva målarinna. — Giftermål. — Självmordsförsök. — Planer på författarskap. — Brevväxling med doktor Herslow. — Brevväxling och möte med Edvard Bäckström. — Bidrag till diverse tidskrifter. — Ställning vid det inbrytande åttiotalet. — Sjukdom. — Ernst Ahlgrens bidrag i Fyris. — Från Skåne. — Översikt av hennes författarskap. — Hennes personlighet och hennes diktning. — Pengar. — Fru Marianne. — Arten av hennes observation. — Hennes smärre berättelser. — Yttre ställning. — Inre kris. — Livsleda. — Förbrytarblod. — Ur mörkret. — Elsa Finne. — Slutet. — Romantiska anslag i hennes författarskap. — Jämförelse med fru Edgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ernst ahlgren
2 2 1
Hon slets emellan dessa båda föräldrar, i stället för att finna
ro emellan dem. Och en så känslig natur som hennes var i
ovanligt hög grad i behov av både fasthet och ömhet.
Så växte hon upp ensam mellan dessa disharmoniska
föräldrar, ett tyst vittne till deras stridigheter, av vilka minnet
djupt ingrävde sig i hennes brådmogna sinne. Hon kastade
sig tidigt över läsningen som en motvikt mot vardagens
dysterhet, slukade så många romaner, hon kom över, och genomgick
den religiösa kris, som är så typisk för denna generation.
Sjutton år gammal träffades hon av sin första stora
motgång. Hennes begåvning hade först framträtt i hennes anlag
för teckning. Hon bad nu föräldrarna att vid en högre skola
i Stockholm få utbilda sig till målarinna. Men till den avlägsna
gården nere på Söderslätt hade ännu icke den moderna
uppfattningen om kvinnans utvecklingsmöjligheter nått fram.
Föräldrarna ansågo icke, att detta var en bana för deras dotter,
och nekade till hennes begäran. Hon var dock alltför energisk
för att uppgiva sin plan. För att förvärva penningar, så att
hon själv kunde hålla sig under ett är i huvudstaden, tog hon
plats som guvernant, och tjugo år gammal hade hon hopsparat
så mycket, att hon skulle kunnat förverkliga sin plan. Men
åter möttes hon av föräldrarnas bestämda motstånd. Hon greps
av förtvivlan, och sorgen över dessa felslagna förhoppningar
inverkade även menligt på hennes hälsa.
För att komma bort från hemmet och förvärva sig den
självständighet, varefter hon trängtade, tog hon då ett
ödesdigert beslut, som hon sedan djupt fick ångra. Hon mottog
ett friareanbud och slog till utan att rätt veta, vad hon gjorde.
Hösten 1871 ingick hon .äktenskap med bankföreståndaren och
postmästaren Christoffer Benedictsson i Hörby. Han var
änkeman, hade fem barn och var tjugoåtta år äldre än hon själv.
Mannen var plikttrogen och redbar, men saknade alla hennes
andliga intressen. Om något djupare tycke mellan dessa så
olika naturer kunde det icke vara tal. Men med sin naturs
ärliga och starka vilja sökte Victoria att redligt uppfylla sina
plikter. Hon blev en utmärkt moder för sina styvbarn, hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
